Uppdaterad 21 maj 2023
Skriv en anafordikt om upprepning. Anafor är ett stilgrepp där ett eller flera ord upprepas i inledningen av meningar eller verser. Det ger oftast en pulserande rytm men kan också kännas onödigt repetitiv.
Skriv en anafordikt, övning:
Din uppgift är att använda dig av upprepningen så att läsaren inte blir uttråkad och slutar läsa. Högst tre verser med sex rader i varje.
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
© Iréne S Räisänen
Läs också
Skrivtipsen Rytmen och tempo i en text och 6 tips på hur du rimmar.
Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig
Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Poeten.se och Poetpodden. Iréne gör också hemsidor och bloggar till författare/poeter.
Jag kommer alltid att minnas dig
Din kropp bredvid mig i sängen
Dina ögon när du såg på mig
Retsamheten i dina vitsar
Jag kommer aldrig att sluta tänka på dig
Våra somrar tillsammans
Våra gräl som urartade
Vintern när vi blev insnöade
Jag kommer alltid att sakna dig
Ditt skratt som smittade
Ditt höga flås när vi sprang tillsammans
Middagen du serverade när jag kom hem
Bra variation trots upprepningen! 🙂
Vissa dagar är det värre.
Viśsa dagar är längtan större.
Vissa dagar hörs hjärtat skrika.
Vissa dagar vaknar hoppet igen.
Vissa dagar är sorgen glömd.
Vissa dagar är allt som det skall vara.
Bra!
Vem är hon? Med ansiktslinjer formade av livet, den trötta blicken och mungipan trots allt uppdragen i ett leende.
Vem är hon? Med djupa veck i pannan, som högt och stolt håller upp sitt huvud och fnissar lite nöjt.
Ja vem är hon? Hon som tittar mig rakt och tryggt i ögonen, påvisar ett självförtroende jag önskar var mitt och som nu skrattar högt.
Jag letar vidare och kanske hittar henne någonstans. Hon, den där kloka kvinnan jag såg i spegeln i morse…
Utmärkt att sista versen bryter av mot de föregående. Bra jobbat! 🙂
Tack! Så roligt med återkoppling när jag är ny som ”skrivare”!
Doften av rapsfälten en sommardag.
Ljudet av svalan i skyn.
Doften av höstens piskande regn.
Ljudet av löven som faller.
Doften av nyfallen snö på julaftonsmorgon.
Ljudet av knarrande steg.
Doften av solvärmd jord på årets första vårdag.
Ljudet av snödroppens kamp genom jorden.
Doften av ett välkomnande hem.
Ljudet av bekanta röster.
Doften av dig som får mitt sinne i ro.
Ljudet av dina trygga andetag.
Konsekvent genomförd. Upprepningen återkommer och väl ofta. Testa med att bryta den i nästa sista raden för att ruska om läsaren som vaggats in i rytmen. Versalerna och punkterna stänger in dikten, testa gärna utan så får du se skillnaden.
Tack!
Mycket intressant, det blev stor skillnad.
Det är tomt utan dig.
Utan dina ömmande kyssar,
dina händer i min nacke
och dina långa blickar.
Det är tomt utan dig.
Utan dina varma händer,
din lugnande kroppslukt
och ditt sätt att omfamna.
Det är tomt utan dig.
Men det är där jag ska lära mig att vara,
där ska jag lära mig att bli lycklig igen.
Utan dig.
__
Det här är i stort sett den första dikten jag skrivit i hela mitt liv, och helt klart den första jag låtit någon annan läsa. Så jag tar tacksamt emot feedback! 🙂
Bra första dikt, Emma! 🙂 I poesi så utgör radbrytning och skiljetecken en paus och tillsammans markera de rytmen. Läs din dikt högt med alla pauser så hör du rytmen.
Tänk på att undvika adjektiv och adverb och använd istället aktiva verb och beskrivande substantiv.
Fortsätta att dikta! 🙂
När hjärnspökenas ord blir din sanning.
När “jag känner mig osäker” blir till “jag kan inte”.
När inget du gör längre duger och ribban du satt inte längre går att ta sig över.
När din karaktär begränsas till dina prestationer.
När allting bara är.
När du bara är. Du bara finns.
När inget längre spelar roll och när livet bara händer.
När känslor inte längre känns, och upplevelser inte längre upplevs.
När du springer så fort du kan men hjärnspökena ändå alltid vinner loppet.
När du inser att du är hjärnspökena, och dom dig.
Bra sensmoral! Fast du bör undvika att skriva läsaren på näsan som du gör i sista raden. Skriv istället så vi kan fylla i själva, tolka, dvs. undertext. Känns också som att det blir väl många ”När”. Testa med att utesluta dem på t.ex. varannan rad.
Månen står i ny
molnen förmörkar natten
ylar vargarna
Den här gången skulle det inte vara en haiku, Lasse. Men den är fin.
Ett tillstånd av förvrängd lycka
ett alternativ som förgör
en falsk interiör.
Ett tillstånd av förvrängd lycka
ett sorts vrede
så vulgärt
så vinningslöst
liksom frossar på varelsen tom.
Ett tillstånd av förvrängd lycka
så bryt då
gå bort
ur och ifrån
ett samhälleligt avtal om lugn.
–
Skrev denna innan jag såg övningen, varför den inte håller sig riktigt inom ramarna. /Johan
Bra dikt, Johan, fast den inte höll sig helt till reglerna.
Om jag var som du
Om jag var vacker
och inte så utnött
Om jag var som du
Om jag var spännande
och inte så trött
Om jag var som du
Om jag var normal
Men då kunde jag
lika gärna dött
—
Kan man tänka såhär? Tar gärna emot feedback 🙂
Klart du kan tänka så här. Att tänka fritt är stort.
Ibland vill du bara skrika
Ändra det som har hänt
Men det som skett kan ej bli återställt
Ibland vill du bara gråta
Förstöra allt i din väg
Man när du väl har gjort det så finns det ingen utväg
Snart så kommer du skrika
Och gråta likaså
Då finns det inget att göra
Man får bara motstå
en skoluppgift snälla besvara
Helt OK, fast börja gärna också den den tredje versen med ”ibland” så att upprepningen får rytmen att pulsera.