Julia Lantz Fem frågor

Julia Lantz är en kvinna född 1982 som pendlar mellan Norrköping och Stockholm varannan vecka. Livet ger inte alltid massa tid över till skrivande.

Hon ser det som en lyx att få den tiden. Istället har hon lärt sig att skriva i soffan, i sängen, när barnen gör läxor och självklart på tåget. Under en och annan hockeymatch har det också blivit från soffhörnet.

1. När började du skriva och varför?

När jag var yngre skrev jag mycket. Min pappa ordnade dokument som jag kunde använda på hans dator och jobba med, för att lättare redigera och få bort stavfel. Mamma tog tålmodigt emot det jag skrev med papper och penna. Men när jag blev äldre och skulle välja karriärsväg föll det bort. Jag blev Lantmätare och skrev istället PM till politiker, avtal och en drös med mejl.

För ett år sedan blev jag rädd för en händelse i min direkta närhet. Jag såg ett beteende i min familj som skrämde mig. Vi hade alla lovat varandra att det sättet som tidigare generationer behandlat varandra skulle vi inte återupprepa. Nu såg jag något annat. 

För att bara få ur mig frustrationen började jag skriva 23 juli 2023. Det rann ur mina fingrar ned i tangentbordet och förbluffad konstaterade jag i november att jag hade drygt 70 000 ord och en historia som jag var stolt över. Det var ett frustarationsprojekt som blev ett lustprojekt över lyckan att få skriva, som blev en roman.

2. Du tackade nej till ett hybridförlag, Julia Lantz, och fick ett förlagsavtal Hur gick det till?

När jag stod med en färdig bok började jag mig titta runt för att se över vilka alternativ som fanns. Vore synd att inte testa vingarna och se om den var tillräckligt bra för att ges ut. Man vet aldrig. Att få ett traditionellt avtal är otroligt svårt som alla vet men alla de hybridförlag jag hörde av mig till meddelade glatt att de kunde tänka sig ett samarbete. 

Då jag sedan fick de olika avtalsförslagen kände jag dock att jag inte kunde acceptera upplägget. Som jag såg det tog jag all ekonomisk risk samtidigt som de band upp mig i många år framöver. Lite snedvridet när det var min kraft som skapat alstret och inte deras. Då hade jag lika bra kunnat ge ut den själv. 

Hemma diskuterade jag med min man om jag skulle orkade dra igång den processen. Sedan hittade jag att Olssons Förlag hade en manustävling där första vinsten var ett traditionellt upplägg. De stod för alla initiala kostnader och sedan skulle man dela på vinsten.

Jag har aldrig vunnit någonting i hela mitt liv, men det skadar inte att testa. Det värsta som kunde hända var att de meddelade att jag inte vunnit. I början av mars kom svaret att jag fick första pris och nu står vi några månader senare och boken har kommit ut. Det gick på mindre än ett år.

3. Din debutroman heter ”Allt det vi inte sa”. Vad handlar den om?

Bokens första kapitel handlar om att Maja i maj får reda på att hennes syster är avliden. Hennes släkt har, bakom hennes rygg, även genomfört begravningen och nu är det över. Majas moster är den som får äran att ringa upp och berätta det här för henne. Boken tar oss sedan genom en sommar då Maja rannsakar vad som hänt innan och även tillbakablickar i hennes liv och en något dysfunktionell familj som var duktiga på att visa upp en fin fasad.

För den som nu suckar och tänker att den inte orkar läsa mer tyngre självupplevda böcker jag kan meddela att det finns skoj, skratt och lite romantik också att se fram emot. Vidare är det inte jättelånga kapitel så man kan dra av ett ganska fort innan man går och lägger sig.

Boken är även uppbyggd kring att ge olika personers perspektiv till vad som hänt. Man ska inte alltid bara ge en person företrädesrätt att beskriva olika händelser. Män och kvinnor, yngre och äldre kan ha olika vinklar. Låt deras berättelser komma till tals. 

4. Har du en blogg, Facebooksida, Instagramkonto eller annat där läsarna kan följa dig?

Instagram: @lanteringbyjulia

5. Till sist Julia Lantz, vad är ditt bästa skrivtips?

För många år sedan höll jag på med ultralöpning. Det är alla sträckor som är längre än ett maraton (42 km). Jag hann genomföra några 50-km lopp och har även sprungit Vasaloppet. För mig finns det stora likheter mellan att klara av att springa långt och att få ihop 120 sidor.

Det finns inga genvägar. Vill man springa långt måste man få in många kilometer varje vecka. Vill man få ihop en bok måste man ta sig tiden att skriva. 

Allting måste inte vara kvalitet och varje kilometer, eller stycke, behöver varken vara vackert eller gå fort, men det måste göras. När man tar sig tiden och gör hundgörat kommer det att släppa tillslut. Hårt arbete lönar sig. Kanske inte är det roligaste svaret men det är det ärligaste jag kan komma med.

Julia Lantz, bibliografi:

Allt det vi inte sa, självbiografi, Olssons Förlag, 2024.

Du kan köpa Julias bok hos vanliga internetbokhandlare som Adlibris och Bokus.

© Iréne S Räisänen

Läs också

När du läst Julia Lantz kan du fortsätta med Nathalie Isaksson, Anders Fager , Henrik Tibblin och Vill du vara med i SkrivarSidans intervjuserie?

Julia Lantz är en intervju.