Nattens historia av Gunnar Broberg

Nattens historia av Gunnar Broberg är en bok man inte sträckläser. Den kräver lite av läsaren, men har så mycket att ge. När vi tänker på natten tänker vi oftast på sömn. Det är dock inte alla och alltid man sover på natten.

Natten var från början mörk. Man steg upp tidigt när solen gick upp och gick och lade sig när solen gick ner. Efter mörkrets inbrott tog natten och det svarta över.

”Sällan har nattens timmar fått något utrymme i historieskrivningen – trots att de utgör hälften av vår tillvaro och är nog så innehållsrika som dagens timmar. Gunnar Broberg har med detta pionjärverk skapat en väldig kör av röster ur och om den svenska natten. Källorna – memoarer, dikter, traktater, tidningsartiklar, sånger, reklam m.m. – Spänner över de senaste tusen åren och bekantar läsaren med vakande helgon, romantiska drömmare och sorgfria festprissar, mord och älskog, stad och land, katastrofer och kuriosa.”

Gedigen historisk bakgrund till nattens historia

Idag har vi knappast någon natt. Går man upp under natten så ser man ljus någonstans. I alla fall om man bor i en stad eller tättbebyggt område. Även om man bor ute på landet har man kanske oftast en lampa som lyser vid knuten. Har vi gått från dag och natt till evinnerlig dag? Är vi idag beroende av ljuset? Det är intressanta tankar som vi oftast inte reflekterar över. Gunnar Broberg ger här en gedigen historisk bakgrund till natten. Hur vår syn på den har förändrats över tiden. Hur dagen förlängdes när ljuset kom in i våra hus. Det är intressant och tankeväckande. Nedan några axplock om hur vi ser på natten.

Reflektioner om natten

”Den kalla vintern 1645-46 reste den franske ambassadören och hans sändebud Chanut sträckan Paris -Stockholm, en resa på mer än tre månader. Chanut: ’Jag är övertygad om att många människor har mindre besvär att komma till paradiset än vi haft att komma hit.’ Vädret och knäckebrödet, ’caquebrot’ hårdare och svartare än järn – var nära att knäcka resenärerna. Från Jennecoping (Jönköping) skriver han om inkvarteringen: ’Jag välsignar Eder regelmässigt två gånger om dagen, morgon och kväll, när jag lägger mig och när jag stiger upp, för den säng, som Ni rådde mig att köpa och föra med mig i detta land.’”

1829 skriver den skånske amatörkemisten Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister till sin gode vän, professor Jöns Jacob Berzelius i Stockholm. ”Herr Professorns brev förskräcker mig! Blott ett enda fönster varigenom ljuset kommer över arbetet! – ’Mörkrens gärningar bliva dagens skam’, säger ordspråket. Jag bävar för följderna av slikt famlande i nattens rike. Ett förslag: överlämna, under en vinter, spleen-residenset och kom att i Skåne ha vintersolens strålar som tränga in genom Årupska Laboratorii åtta fönster, arbeta såsom en dagens icke nattens Furste.’”

övergången från gasljus

Det var inte lätt att leva i övergången från gasljus till elektriskt ljus. ”Den som tog in på hotell i Karlskrona vid sekelskiftet kunde läsa skylten ’Detta rum är utrustadt med Elektrisk Belysning. Försök icke att tända med tändsticka. Vrid endast på knappen invid dörrposten.’ Man försäkrade: ’Begagnandet af Elektricitet för belysningsändamål är icke förderfligt för helsan, icke heller utöfvar det skadligt inflytande å sofvandet.’”

Skolmannen och giftblandaren Almqvist förklarar i sin rättstavningslära (1829): ’Det är ej lofligt att sova inpå mornarna. Man vinner ingen förkovran, utan med villkor att vara flitig och arbeta utan uppskov.’ Samma moral enligt det inledande mottot i Nyttan af tidigt upstigande om morgonen (1841): ’Den som står tidigt upp vinner tid, kraft, ära och penningar. Han lever längre, sundare, berömligare, billigare: följaktligen förnöjdare och lyckligare.'”

Den 9 september klockan nio 1964 öppnade det moderna, så gott som fönsterlösa varuhuset Åhléns i Stockholm. Någorlunda samtidigt byggdes liknande fasader på andra håll i landet – hus utan ögon eller naturliga ljusinsläpp, blinda och anonyma kroppar, ofta utnämnda till stadens fulaste hus.”

Förr var man rädd för vargen, hungern, för trollen, rövarna, för pest, eld, för kometen och Guds vrede. Staden, som skulle vara ett skydd mot vildmarkens faror, skapade trots all kontroll nya faror. Riskerna har inte upphört med det moderna samhället – tvärtom lever vi numera i vad som kallats risksamhället, ett osäkert tillstånd benäget att hitta syndabockar.

Många uttryck

”Det finns bara alltför många uttryck för natten som vila och som skräck, som en tillgång eller en förlust. Vi vaknar utvilade eller utmattade. Heidenstam: ’När var livets bästa timme? När jag sov.’ Konstnären Gösta Kriland: ’Jag vaknade. Och så var den dagen förstörd.’ Berömda är de inledande raderna i Tomas Tranströmers debutsamling: ’Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen./Fri från den kvävande virveln sjunker/resenären mot morgonens gröna zon.’ Eller som Claes Hylinger uttrycker det: ’Ibland drömde jag att jag vaknade. (…) Men vad det än var, så talade det om för mig att jag ingalunda var vaken. Jag låg kvar i min säng. Hade bara drömt att jag stigit upp – och när detta gick upp för mig stönade jag av besvikelse, vände mig mellan lakanen och sjönk förtvivlad tillbaka mot kudden.’”

Var det kanske bättre förr när vi hade dag och natt och gjorde skillnad på de två?

© Lisbeth Ekelöf

Fler inlägg i bokbloggen 

Nattens historia HITTAR DU PÅ ADLIBRIS.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest