Skriv dig ur ensamheten är ett skrivtips. Känner du dig isolerad och fråntagen dina sociala sammanhang kan skrivandet bli ett sällskap.
Dagbok
Många börjar skriva dagbok i en livskris eller när ensamheten trycker på. Nu kanske du tänker att dagbok inte är för dig som har litterära ambitioner. Lars Norens dagböcker, Karl Ove Knausgård romansvit ”Min kamp” och inte minst ”Anne Fransks dagbok” kanske få dig på andra tankar.
Skriv för din egen skull
Många författare som skriver självbiografiskt har använt stora eller mindre delar ur sin dagböcker. De har oftast redigerat texterna och tar bara med det som de känner sig bekväma med att dela med sig av. Andra är ohämmade och får ofta sina läsare att rodna. Hur du än väljer att göra så bör du alltid skriva dagbok för din egen skull och inte för att i första hand bli läst. Skriv dig ur ensamheten kan dock vara starten på något mer.
Gå en kurs för att dela med dig av din livsberättelse
Skriv din självbiografi är min kurs där du får lära dig att välja ut vad du vill ha med i din livsberättelse. Att hitta en struktur och välja bort är ofta svårt när du har ett stort material. Kusen vänder sig till dig som vill skriva för att dela med dig till dina närmaste men också till dig som har litterära ambitioner.
Dagbok som sällskap
Många som av olika anledningar varit eller känt sig ensamma har börjat skriva dagligen för att kanske i första hand få tiden att gå. Snart brukar t.ex. fången i ett fängelse, ett barn i ett fosterhem eller en sjuk på isoleringen känna att det dagliga dagboksskrivandet är något de ser fram mot. Att de skrivna orden blivit ett uppskattat sällskap. Skriv dig ur ensamheten är förmodligen inte hela lösningen men kan vara en del av den.
Spara dina dagböcker
Själv skrev jag dagbok som barn och tonåring. Det hjälpte mig att stå ut i det familjehem där jag växte upp. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att ta med mig de 20-talet dagböcker jag skrivit när jag flyttade därifrån. Istället brände jag dem för att de inte skulle hamna i fel händer. När jag skrev min självbiografi skulle jag haft stor nytta av dem.
Skriv ner dina känslor
Många skriver om väder och vind och vad de gjort varje dag. En slags sammanfattningen av dagen. Inget fel med det. Fast jag lovar att du får ett större utbyte av ditt dagboksskrivande om du skriver när vad du känner. Hur du upplever det du är med om i såväl lyckliga ögonblick liksom sorgliga. Använd din fem sinnen och fyll sidorna med bilder, färger, ljud, lukter och smaker.
Sann mot dig själv
Om du är sann mot dig själv och skriver ner det du skäms över att du tänker, vill göra eller gjort fast du inte borde kommer det att bli böcker som du har glädje av längre fram. Då tänker jag inte först och främst på att du ska förvandla dina dagböcker till litteratur. Nej, att du på så sätt kan lära känna dig själv och lättare förlåta dig för sådant du inte borde ha gjort eller sagt. För där står ju svart på vitt vad du kände just då i det ögonblicket det hände. Skriv dig ur din ensamhet men glöm inte att även sanningen innehåller oftast fiktion.
Skriv om din ensamhet
Att vara ensam kan i vårt samhälle vara ett stigma. Vilket är konstigt med tanke på hur många som lever i ensamhushåll i Sverige. Under coronapandemin eller annan ofrivillig isolering kan det skrivna ordet bli en vän att hålla i handen. Jag har själv upplevt det periodvis under livet. Många vittnar också om att de skrivit dagbok för att ta sig ur en stort sorg eller för att lära sig leva med t.ex. ett handikapp eller en sjukdom.
Skriv om hur du upplever det att tvingas vara ensam. Hur det känns och hur det fungerar praktiskt. Kanske är det som du tänkt dig eller helt annorlunda. Skriv också om det du tvingas avstå från, vad du längtar efter och vad du gör för att få tiden att gå.
Gå med i digitala skrivgrupper
På nätet finns mänger av skrivgrupper där deltagarna delar med sig av det de skriver. Det är ett kul sätt att hitta gemenskap. Du kan också använda ditt konto på Facebook, och andra sociala medier och dela med dig till dina vänner eller en eller ett par utvalda. Den digitala världen bjuder ofta på vänskap lika sann som i den fysiska. Trots det bör du tänka på vad du delar med dig av och att det som hamnar på nätet är svårt att ta bort.
Skriv dig ur din ensamhet!
© Iréne S Räisänen
Läs också
Krönikan När inget är som vanligt, skrivtipsetTips till dig som vill börja skriva och gör övningen Skriv en dikt om sorg och köp boken SkrivarSidans diktskola.
WEBBANSVARIG
Iréne Svensson Räisänen
Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.
Jag skrev dagböcker under tonårstiden. Tyvärr försvann alla i någon flytt. Jag har flyttat oräkneliga gånger. Jag vet inte om jag hade vågat läsa, lite i taget kanske, men jag skulle ändå velat ha möjligheten. Jag sörjer förlusten av böckerna. Minnen är bedrägliga, men något man trots allt får lita till om allt skrivet är borta.
Jag har en del brev kvar från tonåren och det är rätt jobbig läsning. Fick tillbaka dem av min ”bästa” vän. Jag tror dagböckerna skulle kunnat hjälpa mig att inte vara så hård mot mitt unga jag. Minnena litar jag inte riktigt på men de är allt jag har.
Jag har aldrig skrivit dagbok, vilket jag både ångrar och inte. Minnena gör än idag ont och nu som vuxen har det kommit tillbaka och gjort mig ännu mer rädd och ängslig och frågor som varför, kommer ofta till mig.
Så kan det vara. Varför? är en fråga som jag lärt mig ofta inte har ett svar när det gäller svåra barndomsupplevelser. Själv har jag accepterat och förlåtit det jag kan förlåta. Det mår jag bäst av själv.