Ta efter din favoritförfattare

Ta efter din favoritförfattare, är en skrivövning där du ska lära dig av en författare du tycker skriver bra och som passar den stil du vill använda. Du ska inte kopiera utan analysera hur författaren skriver och öva på att göra likadant.

Ta efter din favoritförfattare

Det kan vara gestaltning, dialog, språk, uppställning eller dramaturgi.

Prosa eller poesi? Välj själv.

Högst 2000 tecken inklusive mellanslag.

Dela gärna med dig i en kommentar.

Jag ger respons på kommentarer i mån av tid.

© Iréne S Räisänen

Fler skrivövningar

Skrivguide – prosa, lyrik och film

3 tankar på “Ta efter din favoritförfattare”

  1. Egentligen är han inte min favoritförfattare, Ernest Hemingway, men det var intressant att försöka skriva med hans isbergsmetod. Här är mitt försök.

    Mitt på bordet stod ett blåblommigt fat. På fatet stod en aladåb. Gelén darrade till när Margaret gick över golvet. Inuti den isblå gelén såg jag bitar av vitt kött, bleka morotsbitar och ärtor som antagit en grågrön nyans. Om det vita var fisk eller kyckling kunde jag inte avgöra. Jag tog mig om halsen.

    ”Sätt dig. Som du ser har vi redan en middagsgäst.”

    Jag nickade, kastade en blick på Kevin, drog ut en stol och satte mig.

    ”Du tycker om aladåb?”
    ”Visst.”

    Jag mötte Kevins blick. Han tittade stint.

    ”Vi bjöd in Kevin. Vi tänkte det kunde vara trevligt med en middag för fyra.”
    ”Visst”, sa jag igen.
    ”Ni har väl redan träffat varandra? Eller annars får jag presentera vår bästa kund”, sa Margaret, tittade på mig och lät sen blicken vandra över till Kevin. ”Han har bott hos oss då och då. Ända sen jag och Tony öppnade hotellet.”
    ”Vi har mötts”, svarade Kevin.
    ” Då börjar vi”, sa Margaret och satte sig mitt emot mig.
    ”Vår speciella festrätt”, sa hon och pekade på aladåben. ”Vi älskar aladåb med kalvkött.
    Friterad potatis och en kall Rhode Islandsås ska det vara till”, fortsatte hon medan hon tog tag i fatet och sträckte sig över bordet. ”Du kan börja, Karin.”

    England hade en speciell matkultur. Ofta långkok i oidentifierbara färger och obefintligt kryddade. Under tiden jag la upp en liten portion på min tallrik hällde Tony upp vin i glasen. Till mig hällde han nästan ända upp till glasets kant. Vi andra iakttog flödet under tystnad. Jag satte glaset till munnen och tog en djup klunk. Mina kinder blev omedelbart heta av alkoholen.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest