Catharina Jerbo, intervju med vinnare i dikttävlingen 2018.

Den klassiska frågan, hur känns det?

– Det är fantastiskt! Jag fattade först inte när jag läste mailet, fick läsa om det och sen blev det några danssteg!

Berätta lite om din bakgrund som författare:

– Jag började skriva mer regelbundet runt 2002 när jag fick en dator och hittade ut till olika skrivarcomunities. I början blev det mest noveller, skrev två ungdomsböcker också som jag prövade att få utgivna men de nobbades. Efter något år kom poesiskrivandet igång och sen dess har jag skrivit ganska regelbundet, men väldigt olika mycket. Ett tag skrev jag flera dikter varje dag, nu blir det allt från en i månaden till några i veckan.

Vad inspirerar dig?

– Naturen är det allra viktigaste för mig. Där finns alla färger, former, känslor och tider.

Vad är bakgrunden till dikten ”(över-)levnadspoem”?

– Bakgrunden är att jag försöker, om och om igen, att ge någon slags beskrivning över hur viktig naturen är för mig, för min överlevnad och för mitt skrivande. Utan naturen stannar pennan liksom. Jag önskar att andra kan känna samma sak, att de får ta del av det som naturen är allra bäst på: att hela människor.

Vad skriver du just nu?

– Jag har precis börjat på något som jag hoppas ska bli så pass mycket att det räcker till en bok. Jag skriver i prosapoetisk form och det mesta handlar om minnen, mest gamla minnen som jag väcker till liv och som jag sen fantiserar kring. Det blir ett sammelsurium av hittepå och sanning. Om det finns någon sanning?

Till sist, varför deltog du i SkrivarSidans dikttävling?

– Skrivarsidan har funnits med sedan många år tillbaka och är den sidan som jag har och fortfarande värdesätter mest. Jag har haft svårt att hitta orden ett tag nu men följer SkrivarSidan för där hittar jag inspiration. När tävlingen annonserades så kändes det rätt i tiden. Så då knåpade jag ihop dikten och skickade in!

© Iréne S Räisänen

 

(över-)levnadspoem av Catharina Jerbo