Maj 132011
 
0
  

Utan att be om lov eller ursäkt kryper vårvinden in under plösen på den vita skinnskon. Smyger ner runt hälen, smiter in under hålfoten med snabb frammarsch mot fem tår. Nyper och retas med barfota hud. Tårna kniper, kämpar att hålla kvar värmen som kylan stoppar på sig innan den nöjt virvlar vidare. Vinden slingrar sig upp runt vaden och fnittrar förtjust när veckolång stubb på smalbenet irriterat ställs i givakt och protesterar mot oförskämdheten. I mjukt knäveck vilar vinden en sekund för att med förnyad kraft svepa över kjolklädda lår. Kvinnan huttrar och drar ner jackan över strumpbyxlösa ben.

© Madeleinen Larsson    

Madeleine Larsson

Madeleine Larsson

Författaren har skrivit 22 texter på SkrivarSidan.

  8 kommentarer till “Utan att be om lov”

  1.  

    :D vilken skön beskrivning av vindens förstulna framfart. Gillade en första meningen särskilt. “Utan att be om lov eller ursäkt kryper vårvinden in under plösen” Underbart!

  2.  

    Tack Åslög. Rolig ide med 100 ord, mycket svårare än jag trodde.

  3.  

    Madeleine, vårens friska vindar i ny tappning. Bra!

  4.  

    Anette: Inte en vårblomma så långt texten når ;-)

  5.  

    Underbart! vackert och humoristiskt. Ett helt nytt perspektiv. Bra!

  6.  

    Yvonne: Tack :P

  7.  

    Det här var en ny och spännande tappning av vad den (busiga) våren kan hitta på när ingen ser. Riktigt bra och härligt uppiggande, Madelein!

  8.  

    Yvonne K: Tack snälla för din härliga kommentar.