+1
Förr var våren vitsippor, tussilago, kvittrande fåglar, knoppande träd, tjäle, solsken och cabrioleter.
Vitsippor i skogsbrynet, tussilago vid vägkanten, kvittrande fåglar på morgonkvisten, träd som knoppar och slår ut i ljusgröna blad, tjäle i marken, värmande solsken i den friska luften, och hurtigbullar som kör omkring i bilar med nedfällt tak. Fortsätt läsa
+2
Ljus. Skimmer. Lyskraft. Vintern besegras, vårljuset spelar, leker och trollar. Det inte bara lyser, det doftar! Lite beskt, lite sött, lite upphetsande fuktsyrligt. Med inslag av frisk, nästan frän strävhet. Och det får luften att vibrera, den blir som ett tunt, skirt tygstycke med otaliga små öglor. Fortsätt läsa
+3
Äntligen! Som vi har väntat. Fredag eftermiddag den 12:e april abdikerar “Kung Bore” och släpper sitt hårda grepp. “Gumman Tös” kvast och solskensljumma vindar sveper fram och värmer kalla själar. Floder och strida strömmar av vatten för undan vinterns drivor, och visar vad som gömts i snö.
Splitter från söndrade flaskor glimmar i vårsolen och gamla snusloskor och cigarettfimpar kletas fast under nyputsade skor. Fortsätt läsa
+1
Foto: Iréne S Räisänen
Jag glömde bort dig, tappade dig i det sista mörkret, det eviga som aldrig tycktes släppa, aldrig ljusna igen. Jag glömde bort dig, jag slutade att andas. Så länge väntade jag, längtade, efter något skimrande, något lite lite ljusare. Vågade jag längta efter något varmare igen? Jag glömde bort dig, det tog inte så lång tid, men du var borta så jättejättelänge. Du var borta när så mycket hände, borde ha hänt, aldrig hände igen. Jag glömde bort dig, glömde bort hur du luktade, hur du kändes mot kinden. Fortsätt läsa