Dialog har vissa grundregler när man skriver. En av dem – kanske den viktigaste – är att den aldrig ska handla om frågor som får direkta och/eller raka svar. Det blir platt och osannolikt. Väldigt få människor säger precis vad de tänker och tycker. Håll också dialogen relativt kort.
Innehåll
Det ska låta naturligt när rollkaraktärerna talar. Det blir ofta bra dialog när man använder sig av så kallad undertext. Vilket betyder att de menar något helt annat än vad de säger.
Knep
Ett annat knep är att sätta sig in i de olika personernas tankar (vilket kräver att man känner dem, återkommer till det) och låter dem svara lite uppåt väggarna.
Något som förekommer naturligt i engelskspråkig film är namn. Man säger varandras namn hela tiden. Det gör vi inte i Sverige. Det låter krystat och i värsta fall översatt. Undvik namn när de inte är helt nödvändiga för att vi ska förstå vem som avses, eller som presentation. Undvik precis lika noga”mamma” och ”pappa”. Skriv aldrig: ”Men du är ju är min dotter.” ”Jag är din far” o.s.v.
Dålig dialog
Man ska aldrig låta personerna säga något som de både redan vet, det tillhör såpornas värld. (Även om det just i ovan exempel skulle vara så att det inte är något båda vet; så är det såpa i alla fall. En riktig författare hittar bättre sätt att berätta sådant.)
I korthet:
- Dialogen ska berätta något.
- Den ska karaktärisera den som talar, dvs alla ska inte tala likadant.Tänk här på saker som ålder, social tillhörighet, kön och yrke.
- Dialogen ska uttrycka personens sinnestillstånd. Hur säger man något.
- Ska även karaktärisera den någon talar till, eller om.
- Föra handlingen framåt.
- Ska ge information.
Vad är dialog?
I prosa är de ord och repliker som figurer i en berättelse utbyter med varandra, inskriven i löpande text (roman, novell, kort berättelse). Syften och kännetecken:
Funktioner: För fram handling och information utan berättarröstens mellanled. Utvecklar karaktärernas personlighet, relationer och konflikter. Skapar tempo, närvaro och realism.
Typer: Direkt: återges ordagrant, oftast inom talstreck eller citattecken. Ex: ”Vad gör du?” frågade Anna.
Indirekt (återgiven): Återberättad i berättarens ord. Ex: Anna undrade vad han gjorde.
Inre: Tankar återges, ibland kursiverade eller utan talstreck beroende på stil.
Formella vanor (svensk prosaprägel): Använd talstreck (—) eller citattecken (” ”) för direkt tal. Talstreck är vanligare i modern svensk prosa. Ny rad vid ny talare. Attribut (frågade, svarade) kan stå före, efter eller mitt i repliken; undvik överdrivet många attribut. Visa ton och kroppsspråk genom beteckningar och gestik i stället för att alltid skriva ut känslor.
Tips för trovärdig dialog:
- Håll repliker korta och specifika; undvik överförklaringar.
- Låt karaktärens röst skilja sig genom ordval, rytm och särdrag.
- Visa undertext — det som inte sägs uttryckt genom pauser, kroppsspråk eller implicita svar.
- Läs högt för att kontrollera naturlighet.
Kort exempel (direkt):
— Kommer du? sa Erik.
— Om fem minuter, svarade Lina och knöt skorna.
ps. Jag har redigerat och faktagranskat AI:s text.
SkrivarSidan behöver ditt stöd
Vill du skänka en slant, mins 30 kr eller valfritt belopp, till SkrivarSidans underhåll gör du det genom att
Swisha till 123 540 62 85
Sätt in på Bankgironr 743-0804
Via Paypal till irene@poeten.se
© Monica Rolfner, filmanusförfattare (Tomten är far till alla barnen och I nöd och lust)
Titta också på
Se videon Dialog – Exempel och övning.
