”Minns du hur du dog?” sa Sankte Per.
Det var fortfarande vitt runt omkring.Var hon kvar? Allt hade varit vitt. Tjock, mjuk, tyst, vit snö överallt. På träd, buskar, hustak, vägrenen. Vit rök från en skorsten. Vita molnslöjor på den ljusblå morgonhimlen, rosa skimmer i dem. Över vägen och ängarna en underbart vacker vit dimma. Det hade varit så tyst och så vackert, som om världen stod stilla och väntade på något nytt.