Skriv en sommarnovell

Skriv en sommarnovell är en tävling där du ska skriva en novell med max 100 ord. Tävlingen pågår 21 augusti 2022.

Skriv en sommarnovell, tävling:

Skriv en kortnovell på max 100 ord där temat är ”Sommar”. I en så kort novell är konflikten det som bär texten. Du ska få läsarna att själva föreställa sig vad som hände innan och efter vad som står i din novell. Du får delta med max ett bidrag som du skriver i en kommentar till det här inlägget. Senast 21/8 vill jag ha din novell.

Priser

Tre böcker lottas ut bland alla som deltar och som kommenterat minst ett annat tävlingsbidrag.

© Iréne S Räisänen

Se videon 7 tips på hur du skriver en novell och läs Skriv en novell som är ett utsnitt ur något annat och Skriv första meningen på din nästa novell.

Skriv en sommarnovell är en skrivtävling.

Iréne Svensson Räisänen

Iréne Svensson Räisänen

webbansvarig

Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Min plats bland orden och Poetpodden.

50 reaktioner på ”Skriv en sommarnovell”

  1. Josefine Tynne

    Sommarhuset

    Regnet droppade från syrenerna utanför fönstret. Jag andades in doften av nyrenoverat.
    Det var klart nu, alla hade åkt och det var bara jag kvar. Känslan av lättnad samsades med en känsla av tomhet över att något tagit slut. Det var både vackert och sorgligt. Vi hade varit som en familj under arbetets gång och nu hade alla återvänt till sina vanliga liv. Alla utom jag. Lägenheten var redan såld. Trots att jag varit så säker på att det var rätt väg att gå kom tvivlen krypande. Tänk om jag tagit mig vatten över huvudet med det här sommarhuset.

    1. Vemodigt och vackert. Fin övergång mellan huset fullt och tomheten som blev. Vilsenhet om rätt beslut och tvekan som kommer fram.

  2. Emma Sofia Amundsen

    Vet du om att jag fortfarande brukar sitta på taket när solen går ner och låtsas för mig själv? Jag har inte klippt mitt hår än. Om du ändå vore här och kunde se hur långt det blivit, så långt att jag kan begrava dig. Nu är kvällarna mjuka. Jag behöver ingen tjocktröja. Ändå har jag på mig en. Den luktar fortfarande så välbekant. Snart är lukten borta. Då blir tröjan bara ett vanligt plagg igen. Jag pressar den hårt mot mitt ansikte och låtsas för mig själv. Sedan går jag ner från taket. Marken är redan täckt av körsbärsblom.

  3. Lekande lätt säger hon. Inte svarar han. Frustrerad, tippar igen. Upp och hoppa säger hon. Sätter plåster på hans knä. Han suckar, tårar som nästan tippar över i hans ögonvrår. Han är varm och vill, vill, vill så gärna kunna men känner sig dum. Hon svarar jo, alldeles snart går det. Han springer iväg, benen slår mot tramporna när han sätter fart. Cykeln svänger till när fötterna fäster på tramporna, trottoarkanten närmar sig och han välter. Svetten rinner innanför hjälmen. I utkanten av synfältet rullar två äldre barn förbi. De seglar fram i motljus. Sommaren har bara börjat säger hon.

    1. Emma Sofia Amundsen

      känner igen mig i killen, tycker om hur texten är i nuet, det går fort och det känns i kroppen.

  4. Ord

    Tystnad. Din hand som stannat mitt i en rörelse. Orden som lämnat mina läppar kan inte tas tillbaka nu. Ut flög dem, virvlade runt som maskrosfrön i luften innan de tog sig till dina öron och stoppade handen som höll på att fösa håret bakom det ena. Tiden stannar. Allt jag någonsin velat säga dig är sagt, jag ångrar det. Borta är ditt sorgfria leende, dina glittrande ögon. Ett ord. Ditt ord. Du reser dig och går. Jag vill ta din hand, stoppa dig, men ordet som lämnat dina läppar kedjar fast mig. Jag är ensam kvar i solskenet.

    1. en typisk skolupplevelse där man som ung befinner sig i en osäkerhet – särskilt om man är där ensam

  5. Hon släpper handväskan så att mynten faller ner mellan de runda stenarna. Havet kommer göra de bruna av rost och oanvändbara för all framtid. Men det tycks inte bekomma henne – hon ska ut i havet. Ut i havet och gråta, ut havet och glömma, ut i havet och gömma sig i andras tårar. Vattnet är klart och kyligt, precis som hans ögon. Hon dyker ner, skriker hans namn så högt hon kan under ytan. Medelhavet smakar salt av tårar men skymningen är lika ljus som rosévinet i Cagnes sur Mer.

    1. Du har verkligen skrivit en fin kortnovell. Jag har suttit en stund och klurat på delar som jag är extra förtjust i, men jag kan inte riktigt bestämma mig för bara en sak. Jag kan föreställa mig mynten som rullar mellan stenarna och havet som breder ut sig intill. Du ger din text en maffig känsla, liksom hav faktiskt dessutom har en tendens att vara. Du får mig att sakna kusten och ett glas rosé, samtidigt som du väcker livet i en stor nyfikenhet kring ”hennes” relation med ”honom”. Applåder.

  6. Andreas Lindblad

    Flykt.

    Dagsländan fladdrar över det grunda klara vattnet i ån omedveten om de världsliga förhållandena i omvärlden. Bakom min rygg kommer en häst fram och snusar mjukt med sin sammetslena mule i min nacke för att se vem som hälsar på i hagen medan jag tittar på det förbipasserande vattnet och sländan i jakt på en partner. Dess dygnslånga jakt är lika hektiskt som människans på väg genom livet sökande efter någonting som kanske, möjligtvis kan resultera i lycka. Eller åtminstone en respit från nyheternas påminnelser om en omvärld.

    1. Utan exakta detaljer och jag ser ändå precis allt framför mig. Orden förmedlar en stark känsla och bild för mig.

  7. Sommaren år 1997 skulle bli annorlunda. Det hade hon lovat sig själv. Till en början gick det bra. Hon badade nästan varannan dag, syrenerna blommade och hon deltog i sociala aktiviteter. Hon duschade varje dag och blödde inte längre av att tvätta händerna.
    Tjugonde juni ringde han. Dagarna kändes inte längre lika långa och att skratta var inte längre så ansträngande.
    Tredje augusti susade de fram på landsvägen. Fjärilarna lekte i bröstkorgen och radion spelade hennes favoritlåt. De såg inte älgen och krocken tog honom ifrån henne.
    Sommaren 1997 blev annorlunda, för hon fick följa med.

    1. Mycket gripande och fint. Förstår inte hur du har lyckats förmedla så mycket med så få ord 🙂 Snyggt jobbat!

  8. Sopgubben undrade varför kalendern var bortslängd, året var ju inte slut på länge. Den 30 juli var omsorgsfullt inringat. Det var igår.

    ”En piga går lika länge som en kviga”, sa moster viktigt och tog en jordgubbe ur skålen.

    Efter att det stuckit till i magen under picknicken bestämde de sig för att åka in.

    Farmor tyckte att det var onödigt. De åkte ändå.

    Den vita spjälsängen var det enda de hunnit köpa. Den la de in på Blocket.

    1. Så berörande. Får mig att tänka på Hemingways ”For sale: baby shoes, never worn.”
      Talande också med kalendern som är bortslängd, tiden har upphört.
      Underbart bra jobbat!

  9. Jag hade inte vågat gå ut på över en vecka. På väg till badrummet upptäckte jag i hallspegeln att jag såg ut som ett lik. Måste ut. Måste chansa. Solbrillor på och kepsen långt ner i pannan. Havet var en bred glittrande autostrada och horisonten knivskarp. Solen sken från en lysande klar himmel. Det skarpa blå fick mig, trots solglasögonens skydd, att hissna. En förnimmelse av att om jag kastade mig ut skulle jag slungas in i evigheten. Uteserveringens röda plaststolar lockade. På väg dit fick jag kryssa mellan horder av babblande människor. Jag var den enda som var ensam.

  10. Undangömda i parken med musik hög nog att krossa trumhinnor. Mina svettiga händer i dina som om du var skuggan jag sökt efter.
    Tro mig när jag säger att du är perfekt för mig, att ditt leende gör mig knäsvag, att om jag levde resten av mitt liv i den här våningssängen skulle jag vara lycklig.
    Minns du den där listan jag skrev en sommarkväll för en evighet sen?
    För du passade in på varenda punkt.
    Mina svettiga händer trevar efter din skugga.

  11. Kroppen lever som i en bubbla av lycka. Hjärtat slår några extra slag, munnen ler och fotstegen flyger fram över blomsterängen.
    Doften av honom sitter i kudden, i badrummet och minnena flödar som musik. Gitarren står oanvänd och en tyst konsert ljuder i öronen.
    Framför ögonen fladdrar fragment genom fotografiets bilder. Konturer i vitt av en klänning och former i blått av en kostym. Liljekonvaljer, häst och vagn.
    Och serpentiner. En blåklintskrans runt håret. Allt inramat i en hjärtformad portal med rosor.
    Ringen!
    Gråten stockar sig i halsen. Ett minne som bär lycka och sorg i en kedja runt halsen.

  12. Louise Eriksson

    Det var alltså så här det skulle sluta, som resultatet av en 40-årskris? Detta som skulle bli sommaren då hon genomförde alla äventyr hon någonsin drömt om. Och kanske än viktigare, sommaren då hon skulle träffa den stora kärleken och äntligen lämna sitt erbarmliga singelliv bakom sig. Istället fann hon sig nu långt under den tropiska vattenytan, iklädd en våtdräkt som klämde åt på helt fel ställen, öga mot öga med havsmonstret. Sen ingenting…

    ”Hallå! Hör du mig?” Ett brunbränt ansikte med en gloria av blonda lockar svävade ovanför henne.
    ”Gud?”, tänkte hon högt.
    ”Haha, nä sötnos, jag heter Toby.”

  13. Thomas Wäsbom

    Först kommer en.
    Sen kommer en till.
    Snart har alla svettdroppar skapat en hel flod på ryggen som snabbt rinner ner och samlas i mina tidigare så fräscha shorts. Jag känner mig välmarinerad.
    Om det så skulle finnas någon som helst mening med denna extrema sommarhetta ligger den väl gömd för oss dödliga.
    Som i en duell sneglar jag på min motståndare. Eller medspelare, jag kan inte bestämma mig riktigt.
    Samtidigt som jag behöver mer vätska än jag kan dricka verkar gräset inte behöva en enda droppe för att växa.
    Gräsklipparen står och väntar och jag har slut på ursäkter.

  14. Det är något med sommarnätter. Dagsljuset som flörtar med mörkret, men bjuder aldrig in. Ungefär som jag.
    När jag drämde igen dörren i ditt ansikte hade det precis börjat skymma. Nu gör solen sin väg upp över takåsarna och fåglarna kvittrar i takt med rösten i mitt huvud: ”Gå hem, säg förlåt”.
    Ljudet av bildörrar som stängs. Jag behöver inte kolla på klockan för att veta att den är kring 07.00. Lyckliga människor ska till sina lyckade jobb. Vi andra ska hem och slicka sår.
    Försiktigt trycker jag ner handtaget och öppnar. Jag möter dina stora, snälla, bruna ögon. ”Förlåt”.

  15. Kjerstin Wahlström

    Charterparadiset

    Hon ser ut över poolen genom sina solglasögon. Kliar på myggbettet på ankeln och känner tårarna svämma över igen. Lukas leker glatt och hon tänker på hur nära det var att han aldrig lekt igen. Poolen känns trygg jämfört med det förbaskade havet. Mårtens tjat på Lukas att bada i de stora vågorna. Hur tyckte han att det gick?
    Mårten närmar sig leende med två drinkar. Hon vänder bort blicken, tar upp sin bok och läser utan att se orden. Hon vill inte ha hans drink.
    – Se till Lukas, säger hon bistert.

    Två dagar kvar i paradiset…

  16. SOMMARENS KODER
    Frosten bildar ordlösa frågor på fönstret och jag svarar precis som det är. Det är så här det blir i långvarigt kallt klimat.
    Jag vistades för lite i den mjuka grönskan och de upplysta gläntorna i skogen. Lärde mig inte midsommarblommornas och prästkragarnas och de skira hundkexens språk tillräckligt. Vi föll ifrån varandra. Gör man det så knäcker man aldrig sommarens koder.
    Men i den isande natten kan jag ibland drömma om solvarma hällar och en ljum vind som stryker mot min kind. Kroppen minns en tid när den var mjuk och pulserande.
    Går det att tina igen?

    1. Erik Boström

      Oj, den här kände man igen sig i mer än man kanske vill erkänna. Åtminstone som jag tolkar den. Så fint skrivet!

  17. Erik Boström

    Du ljög

    Du ljög i juni, när du sa att vi skulle hålla hand i skolkorridoren. Sommarlovet hade just börjat, och vi trodde aldrig att det skulle ta slut.

    Du ljög i juli, när du sa att du inte skulle dit för något viktigt. Men du kom aldrig helt tillbaka.

    Du ljög för sista gången i augusti, när du sa att jag inte borde kommit dit. Du kunde knappt prata. Jag hade plockat ett knippe rödklöver åt dig den dagen, och när de stod där i vasen bredvid din vita säng förstod jag, att du ljög även för dig själv.

  18. Birgitta Duse

    När jag blundar och sträcker fram min hand, skrattar du till och låter dina läppar hastigt snudda vid min kind. Du för ihop mitt långa hårsvall och tvinnar det till en knut i nacken. Något mjukt och sammetslent träs över mitt huvud och förs ner över mina ögon. Det lilla ljus som tidigare trängt in genom mina slutna ögonlock upphör och mörkret omsluter mig. Du tar min utsträckta hand och leder mig. Under mina nakna fötter skrovliga kottar och stickiga tallbarr. Första steget ut i det kyliga vattnet och sommarlovet har bara börjat.

  19. Jag sitter på en stol. I en stor sal. Genom fönstret ser jag flera körsbärsträd. I blom sedan ett tag. Till höger hör jag en röst utfalla: Jag dömer dig till 5 års fängelse för dråp. Slår klubban i bordet. Jag rycker till. Som ett uppvaknande. Men det var jag som var offret, tänkte jag. Jag försvarade mig! I detta ögonblick tittar jag ut genom fönstret och ser att de flesta körsbärsblommorna fallit till marken och bildat en vacker matta på marken. Det är denna vackra sommarbilden jag tar med mig i min nästa livsfas. Min sommar – annorlunda än din.

  20. en typisk skolupplevelse där man som ung befinner sig i en osäkerhet – särskilt om man är där ensam

  21. Ebba Vingård

    Saltvattnet gör min hud alldeles klibbig och klipporna är egentligen för varma för att sitta på. Jag sätter mig ändå, för du sa att vi skulle mötas här.
    Mina nakna ben bränner mot den heta stenen. Jag iakttar hur de varma klipporna målas prickiga av havets vågor. Fläckarna av vatten påminner mig om dina fräknar. Jag undrar om jag någonsin kommer att få se dem igen.
    Solen fortsätter att skina starkt. Jag tror jag börjar hallucinera, men de gör inget. Jag kommer aldrig sluta vänta på dig.
    Solen försvinner och ersätts av ditt ansikte. Jag ler när du viskar hej.

  22. Niklas Pettersson

    Jag ställde ner den spräckta resväskan. Det våta gräset hade fått klistermärket ”Jag älskar Gotland” att lossna i kanten. Ordet älskar borde bytas ut mot älskade tänkte jag och öppnade resväskan. Mina pengar hade förvandlats till italienska lyxkläder. Snart skulle hon vara här. Jag bar kläderna i min famn ut på gården, släppte ner dem i en lerpöl, ställde mig på knä och börja knåda kläderna i geggan.
    ”Gyttjebada Prada, Gucci som blir smutsig”, gnolade jag i stundens ingivelse imponerad av min improviserade sång.
    Ljudet av däck mot grus. Finns det ett ord för sorg och ilska blandat med frihet?

  23. Susanne Eriksson

    Vår dallrande asfalthägring till kärlek uppfattade inte det åskblåa loja insjövattnets kluckande invändning. Och visst hade jag sett ännu en slokande blåklocka. Kan väl uppfattas som ett tecken. En solbränna läker inga såriga känslor under midnattssol. Sand föll från hjärtat ditt och på knivseggen saftade jordgubbarna envist fast sig. Svalorna vände inte åter förrän på eftermiddagarna. Och jag ville så gärna vara uppe i den ansvarslösa himmelen. Jag trängtade efter bakelsesötma och pioner. Men vad gav det mig. Jag såg bara ingångna sandaler. Fjärilens ovansida gick mig förbi. Och guldringen gapade nu med sådan tomhet i ekot av det drömda.

  24. Det bruna vattnet omslöt henne.
    Lövverket speglades i ytan. Det var som om det växte nerifrån djupet.
    Djupet som man skulle undvika.
    Djupet hade lockat honom, ändå hade hon inte förstått, och nu hade han gått. Ord som aldrig blev sagda, kan de såra då?
    Hon lät sig flyta med på ytan som hon gjort i många år. Spela med, flyta med. Denna sommaren var allt annorlunda, nu flöt hon för att hon ville.
    En rörelse under henne. En varelse strök mot hennes ben. Hon lät det finnas. Lät det vara en del av henne.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest

Share This
Scroll to Top