skrivtips, skrivövningar och skrivarkurser för dig som skriver prosa och lyrik
En hyllning till poesin, är det här. Poesi är personlig. En själslig spegling, utan att för delen behöva vara självbiografisk.
Ord sätts samman i en ordning som överraskar och höjer vår uppmärksamhet. Strukturer rubbas och låter tankar hitta nya banor och kontaktpunkter.
Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach är i antal sålda exemplar en världssuccé. Miljoner människor världen över har läst den som en källa till inspiration.
I Om konsten att läsa och skriva delar Olof Lagercrantz med sig av sin relation till det lästa och skrivna ordet. Och ger exempel på författare och texter som inspirerat och influerat honom.
”Den som skildrar ett människoöde från födelse till död steg för steg med blicken blott på ögonblicket tröttnar. Genom glimtvisa speglingar av förflutet och kommande övervinns känslan av instängdhet i tid och rum och läsaren andas fritt.”
Om konsten att läsa och skriva känns som en samling spridda personliga anteckningar. Samtidigt finns en struktur och ordning som visar på att stilen snarare är ett medveten val än en tillfällighet. Lagercrantz fria berättarstil blir till briljans när han låter läsaren ta del av egna och andra författares tankar och insikter.
I Fredrik Backmans Sommarprogram pratar han om det egna författarskapet och ger tips till dig som vill bli författare.
Att debutromanen En man som heter Ove blev en braksuccé har knappast undgått någon. Men trots framgångarna visar Backman på både självdistans och humor.
Öppenhjärtigt delar han med sig av sina tillkortakommanden och hur han ur dem skapat sin egen stil. Utseendedyslexi – som han kallar det – har tvingat honom att hitta alternativa sätt att beskriva sina karaktärers utseende. Som exempel läser han högt ur En man som heter Ove: ”Han var en man av svart och vitt. Och hon var färg. All hans färg.”
Genom att bjuda in läsaren till att skapa egna bilder blir berättelsen ett samspel mellan författaren och läsaren.
En kvinnas blekblå handskrift av Franz Werfel handlar om Leonidas tvivelaktiga moral, förtäckt antisemitism och förljugenhet.
Gratulationsbreven till Leonidas femtioårsdag fullkomligt strömmar in. Han har nått toppen på en lysande karriär och hans popularitet når inga gränser.
”Jag personligen hade till exempel inga enastående egenskaper att tacka för min häpnadsväckande karriär, utan tre musikaliska talanger: mitt fina gehör för mänsklig fåfänga, min taktkänsla och – den viktigaste av de tre talangerna – min följsamma imitationskonst som snarast bottnar i svagheten hos min karaktär.”
Ge inte Brott och straff till en tolvåring. När jag häromdagen var inne i bokaffär och såg att de hade en sektion med ryska klassiker kunde jag inte låta bli att småle. Och tänka på vad födelsedagspresenter i unga år kan ställa till med. Idag uppskattar jag de ryska klassikerna, men så har det inte alltid varit…