Uppdaterad 23 december 2022
Skriv humoristiskt om jultomten är en skrivövning där du får träna på att skriva roligt. Att få dina läsare att le och i bästa fall skratta.
Skriv humoristiskt om jultomten, övning:
Det vi människor ofta tycker är roligt är det vi känner igen oss i. Låt din tomte ta ner garden och bete sig oväntat. Gör hen mänsklig med många fel och brister men se till att vi fortfarande bryr oss om hur det ska gå för henom. Högst 4 500 tecken inklusive mellanslag.
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
© Iréne S Räisänen
Fler tips hur du kan skriva humor.
Läs också Skriva kåseri och Skriva humor är roligt.
Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig
Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Poeten.se och Poetpodden. Iréne gör också hemsidor och bloggar till författare/poeter.
Man kanske inte storskrattar när man läser min berättelse, men kanske ler i alla fall?
Jultomten kom
Jag kommer ihåg den gången för så många år sen när jultomten kom. Mamma och jag stod i köksfönstret. Jag kände mammas händer värma mina axlar. Vi väntade, spejade ut i mörkret. Så fick vi syn på honom. Medan han balanserade en brun säck på ryggen pulsade han fram i den halvmeterhöga snön. För varje steg vaggade han fram och tillbaka och höll på att ramla.
”Varför pulsar han i snön?”
”Jag vet inte hjärtat.”
Så bultade det hårt på dörren.
”Öppna du”, sa mamma.
”Jag vågar inte”, sa jag. ”Tänk om han är arg för att han nästan ramlade i snön?”
”Det är han inte. Gå du.”
Jag tassade fram till ytterdörren, lyfte armen, satte fingrarna runt handtaget och drog upp. Han fyllde hela öppningen, tog ett steg framåt. Fastnade i dörren. Tryckte. Försökte med våld pressa in kroppen. Jag och mamma stirrade. Ett brak och jultomten stod på huvudet rakt in i vår hall. Säcken kom efter, dök och landade på stengolvet med ett kraschande ljud. Fortfarande stod mamma och jag helt stilla.
”Jäklar, jäklar”, sa tomten medan han med möda vände på kroppen och damp ner sittandes.
Jag kände igen rösten. Han tog av sig masken. Hans kinder var röda och pannan blöt av svett.
”Farbror Tore? Är det du som är jultomten?”
En stund senare, när vi alla hade lugnat ner oss, satte vi oss i köket. Tomten hällde ut säckens innehåll på köksbordet. En väggklocka med visare som ramlat av, vinglas som förvandlats till vassa glasbitar och en glasvas som gått rätt itu. Men mina hockeyrör var hela. Vilken tur!
Visst ler jag åt denna berättelse som säkert väcker liknande minnen hos oss barn som avslöjat tomten.
En tomtefar verksam i Tomelilla
tog fel på tid – det var rätt illa
där under syrén och hägg
han nös och svettades i luva och skägg
– drog hem till tomtemor för att chilla.
Kul! 🙂
Bättre variant på min limerick:
Tomten tog fel på tid.
En tomtefar verksam i Tomelilla
tog fel på tid – det var rätt illa
han svettades i luva och skägg
nös och snorade under syren och hägg
drog så hem till tomtemor för att chilla.
Ja, bättre så.
Vad tycker du? Är den inte lite trång runt midjan? Du har lagt ut sen ifjol.
Tror du det går att lägga ut den lite, jag menar, sprätta upp sömmarna och
på så sätt få två centimeter till på varsin sida. Det skulle räcka. Fast det är klart att det skulle märkas. Kanske inte så mycket om jag håller ner armarna. Men det blir svårt när jag ska styra renen uppåt bland molnen. Sen när jag svingar säcken över axeln kommer den mörkare röda färgen bli tydlig. Jag kommer inte att känna mig riktigt proper. Man vill ju se proper ut en sån här dag. Annars skrämmer man ju slag på barnen. Dom kanske vill känna på min sammetsrock. Det kommer att bli sorgligt att visa upp denna omsydda så kallade rock. De kommer att prata om att tomten hade en förfärligt ful rock och sedan rynka på näsan. Kanske några små barn tar till lipen. Vad hjälper det att mina svarta blankputsade kängor glänser och när luvan har den största tofsen man sett fladdrande på en hemstickad luva i daladräll?
Jag får sjukskriva mig.
Småler åt tomtens fåfänga.
Min idol är han som leder mig astray.
En avgud att dyrka men inte i kyrka.
Han är blek som av marmor
liknar faktiskt min farmor.
Hon var rund och go
och hade en barnatro.
Kärleken tål allt annars är det ingen kärlek.
Sa hon och stickade vidare på ett par raggsockor.
Här hänger jag inte med riktigt…
skulle in under ämnet…..idol. Kom fel.?