Uppdaterad 22 mars 2023
Skriv en dikt till ditt 12-åriga jag, är en skrivövning där du ska skriva berättande dikt som är rytmisk och lyrisk. Det ska inte vara en mininovell utan en text med alla lyriska element som finns i en dikt men utan radbrytning.
Skriv en prosadikt till ditt 12-åriga jag, övning:
Vad vill du säga den du var innan puberteten bröt ut? Vad tyckte hen om livet? Vad drömde hen om? Vad gillade och ogillade hen? Rädslor? Skräck? Vad vill du säga till hen för att trösta eller uppmuntra? Vill du vara 12 år igen? Högst fem verser med fem rader i varje.
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
© Iréne S Räisänen
Läs också
Läs också Vanliga versmått, Skriva kåseri och gör övningarna Skriv en dikt om augusti och avsked och Skriv en limerick om din hemkommun.
Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig
Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Poeten.se och Poetpodden. Iréne gör också hemsidor och bloggar till författare/poeter.
Här kommer mitt försök:
Jag vet hur osäker du var. Hur skraj du var för att blotta ditt rätta jag.
Jag vet vad du antog. Att om du avslöjades skulle mobben gå till anfall.
Jag önskar att du hade förstått. Att du insett att de andra var precis som du.
Då hade du varit lugn. Då hade du sovit gott.
Jag vet att du redan då var en rebell. Hur du avskydde orättvisor.
Jag vet att du hade åsikter. Att du var stark i ditt sinne för rätt.
Jag önskar att du hade förstått. Att du insett hur lojal du var.
Då hade du varit lugn. Då hade du sovit gott.
Jag vet att du var full av fantasi. Hur dina dagdrömmar fyllde ditt sinne.
Jag vet vad du trodde. Att du var annorlunda.
Jag önskar att du hade förstått. Att du insett att drömmar var något fantastiskt.
Då hade du varit lugn. Då hade du sovit gott.
Tack för att du delar med dig, Ethel! 🙂 Jag tror många kan känna igen sig i din dikt.
Ethel; jag tycker att du ramar in din dikt så fint med ”Då hade du varit lugn. Då hade du sovit gott.” samtidigt som det är ett lugnande mantra till ditt 12-åriga jag, så är det en form som binder samman din dikt.
Du sitter där 12 år gammal. Du sitter där med låga axlar och låg motivation och låg livsglöd. Du kan inte sova på nätterna. Du vänder och vrider dig av oro. Du duger inte. Du kan inte bli älskad. Din största rädsla är att bli lämnad. Du kämpar varje dag för att det inte ska hända. Men varje dag är du alltid alldeles för mycket.
Du sitter där 14 år gammal. Du sitter där med mer livslust, mer tuttar och mer självhat. Du kan fortfarande inte sova efter solen gått ner. Du duger ännu mindre. Du har fått ditt hjärta krossat för första gången, det var inte kul. Din största rädsla börjar bli besannad. Du är fortfarande 12 år. Du är fortfarande alldeles, alldeles för mycket.
Du sitter där, nu 16 år gammal. Du sitter där och tror du vet lite mer än då, men motbevisas ständigt. Du kan sova nu, men mardrömmar besöker dig hand i hand med natten. Ditt hjärta är ännu en gång krossat, tusen miljarders blödande skärvor utspridda överallt. Din rädsla är nu en verklighet och den kramar ditt hjärta hårt. Du får andnöd. Du är fortfarande 12 år. Du är alltid för mycket.
Jag sitter här, nu 18 år gammal. Mer koll på allt, mer kärlek och mer mig. Om jag var där, där du var då, då så skulle jag ta tag i dina darrande axlar och se in i dina skrämda ögon. Jag vet att du är rädd, rädd att behöva bli räddad, rädd över att ingen vill rädda dig. Men du, det ordnar sig. Jag är här nu. Du är alldeles, alldeles lagom.
En välskriven prosadikt som väcker starka känslor och igenkännande.
Jonna; din dikt berör och fångar de känslor vi fyller på oss själva med i livet – samtidigt som vi fortfarande är vårt lilla jag innanför. Både i form och innehåll är det så bra hur skriver, då du för varje vers fyller på med 2 år i taget – och så det sköna lugnande slutet – alldeles lagom!
Till mitt 12-åriga jag
Skaffa inte barn
Skaffa inte barn
Om du vill styras av din vilja
När du bestämmer din dag
Där den ligger utslagen framför dig
Fri att möbleras efter behag
Skaffa inte barn
För att förverkliga dig själv
När det blir barnet
Som du ger din näring
Och som blir sig alldeles självt
Skaffa inte barn
Om du inte vill ha oro
Som slarvigt slänger frö
I ditt hjärta och gror
I ditt huvud
Sätt inte barn till världen
När du egentligen inte är beredd på
Att låta ett varmt klot av kärlek
virvla i bröstet och när du ser
på ditt barn låta värmen sprida sig
Och glöda i hudens varje nervände
Och hjälplöst svartnar, vidgas ögats pupill
och av alls ingen anledning stiger tårar
För att kroppen inte kan härbärgera
så mycket känslor
Skaffa inte barn
än
Tack för dina tänkvärda ord! 🙂
Jenny; en mycket stark dikt!
Med svart smink runt uppspärrade ögon lät du käften gå i spinn. Du skrek och du skrattade och när ingen ville lyssna satte du på dig kläder som dubblade volymen. Du letade efter bekräftelse på att dagen äntligen var din. Jag önskar att du visste att dagen måste få ta sin tid.
När dem tröttnade på shock-rosa strumpbyxor hällde du färg i håret, då lyssnade dem lite till. Ögonen blev större och åsikterna med, så du köpte nithalsband för veckopengen och försökte tycka om punk. Jag önskar att du visste att Green Day inte var äkta punk.
Det skulle gå något år innan du förstod att inte alla vända huvuden och påklistrade blickar var vänliga, men okunskap är salig och det lilla orosfröet var än i säkert förvar. Jag önskar att du visste hur värdefullt det var.
Så du skuttade vidare genom korridoren så högt du kunde med såväl emotionell som akademisk ryggsäck på. Det gick ganska bra, för din ryggsäck såg ut som en panda och hade inbyggda högtalare. Jag önskar att du visste exakt hur fin den var.
Men uppspärrade ögon har en tendens att se mer, och om du skriker kommer fler att svara. Du såg dina vänners sjunkna axlar, och la deras känslor i din panda. Den blev lite tyngre men du hoppade vidare bäst du kunde. Jag önskar bara att du visste att låta ryggen vila ibland.
Så fångande och berörande du beskriver åren av upprorsanda och trots mot omgivningen. ”Jag önskar att du visste att dagen måste få ta sin tid.” är en omtänksam mening som man önskar man kunde få ungdomar – och sig själv på den tiden – att förstå. Uttrycket ”var sak har sin tid” är giltigt genom hela livet, men när vi behöver förstå det, kan vi inte se det.
INez! Så levande beskrivet av en ung rebell! Tyckte speciellt om avsnittet om punk 🙂
Dikt till mitt 12-åriga jag
du, mitt tolvåriga jag,
jag minns
det skrattiga, det flamsiga
alla danser jag dansade
med min bästa vän
alla deckare vi lekte
alla deckare jag skrev
på mormors skrivmaskin
mina drömmar
författare – ballerina – lärarinna
nu, 45-åriga jag, ser tillbaka
de år som förflutit mellan
preteritum och presens:
Bry dig mindre om vad andra tycker
våga vara dig själv och njut
Säg nej
till dem
som vill att du ska göra deras jobb
säg nej
för din egen skull
välj vad DU vill göra
välj det du mår BRA av
såg länge du inte
gör våld
på någon annan
Jag hittade din sida idag och hittar massor av tips och råd. Har velat bli författare sedan jag var 13 år och skriver ibland noveller. Har fastnat nu pga olika anledningar, hur mitt liv är samt fastnat för att jag har tappat inspirationen (som jag oftast får via musik). Jag ville försöka mig på den här men vet inte om jag lyckades.
//Mvh Sonja
Jag vet att du bär på en osäkerhet inom dig.
Jag vet att du ibland känner dig förvirrad.
Du känner ibland att du inte vill gå till skolan pga mobbningen..
Du känner dig svag och går med svansen mellan benen när du går där i skolkorridoren..
Mitt nutida jag vill säga dig att det kommer att bli bättre, även om jag idag har andra problem till och från.
Jag vill säga till dig att kan du inte vara stark nu så kommer du att bli det om några år.
Jag vill säga till dig att kämpa och att inte ge upp.
Jag vet att du kommer ta dig genom det här.
Det är inte alltid lätt att vara 12 år..
Jag är idag 28 år och känner mig starkare psykiskt, även om jag fortfarande bär på osäkerheten mitt 12:åriga jag bar på varje dag.
Så till mitt 12:åriga jag: Ge aldrig upp.
Kämpa. Vi klarar det här, tillsammans.
Välkommen hit, Sonja, och tack för att du delar med dig ! 🙂
Starkt innehåll.
Tips: En prosadikt bör inte innehålla radbrytning. Om det inte är någon särskild effekt du är ute efter ska du inte använda förkortningar i poesi och prosa.
Tack. Som sagt så kan jag inte skriva dikter. Ville bara prova. Vet inte ens vad ”prosa” är även om jag har hört talas om det förut. Vad menar du med radbrytning? Tack för svar. 🙂
Prosa är berättande text som inte är dikt eller fakta t.ex. romaner, noveller, essäer och biografier. Radbrytning används i poesi för att markera rytmen och betyder att du bryter av texten innan den fortsätter på nästa rad. Exempel på radbrytning:
Det här ett exempel på radbrytning
nu har jag hoppat till nästa rad.
I en prosadikt ska du inte använda radbrytning utan låta texten flyta på rad efter rad.
Tack så mycket. Då vet jag. 🙂