Uppdaterad 22 mars 2023
Skriv en dikt om augustiavsked är en övning där du ska skriva om något som till det yttre kan se ut som en naturdikt. Men under ytan är det ett avsked av sommaren, någon som dött, en ovana du slutat upp med eller något helt annat.
Skriv en dikt om augustiavsked, övning:
Högst tre verser med fem rader i varje. Orimmat eller rimmat väljer du själv. Låt metaforerna blomma ut!
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
© Iréne S Räisänen
Läs också
Gör också Skrivövningar för dig som diktar, Skriv en prosadikt till ditt 12-åriga jag och titta på min diktvideo Farmors sista dans.
Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig
Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Poeten.se och Poetpodden. Iréne gör också hemsidor och bloggar till författare/poeter.
Vi packar ihop och
ställer kassarna på trappen
Han hämtar bilen och
jag tar ner flaggan
vi säger hej då till huset
Jag sätter mig i bilen och
vrider huvudet mot
den faluröda stugan och
tittar bakåt så länge det går
innan den försvinner
Stadens silhuetter blir skarpa och
Majornas landshövdingehus
allra mest tydliga och
jag ställer kassarna på trappen
han parkerar bilen
Ett fint avsked av sommaren. Tack för att du delar med dig, Ethel! 🙂
Solen skiner inte längre in
Mörkret gör entré
Saknar värmen från din hud
Kylan tränger in
Ljusa minnen jag har sparat
Utan att du hann förklara
En gång så levande
Nu vinden dragit dig bort
En dikt som får mig att tänka efter precis som en bra dikt bör. Är det ett avsked av en som lever eller är död? Av sommaren? Tack för att du delar med dig, Sofia! 🙂
Likt förmiddagen kom du
Fyllde luften med energi
Jorden med förväntan
Och vattnet med oändliga möjligheter
Du ska upplevas över horisonter
Vid havet – där du studsar och fyller allt
På ängen – där du strilar mellan strån och färger
Nu göms du bakom betongen
Likt eftermiddagen är du nu ett interim
Fyllt av alla försvunna möjligheter
Tappad på energi
Din uppenbarelse sprider tomhet och vemod
Bara försvinn
Så att du kan komma tillbaka igen
Jag gillar dubbelheten i din dikt! 🙂 Ett avsked är ju ofta på både gott och ont.
Jag ser mig själv liggandes i hängmattan med benen dinglande utanför.
Juice glaset ligger på gräset som redan börjat bli mörkare .
Känner höstens kalla vindar ta tag i mig som i en virvelstorm.
Vattnet är iskallt vid strandremsan där jag nu står barfota och vippar med tårna
i vattnet . Inga barn syns till och lystern från solens starka strålar är borta.
Detta vill jag ta till mig: Värmen och gemenskapen från alla härliga människor.
Molnen hopar sig och jag tar ett djupt andetag ,
Augusti dagarna finns kvar i mitt hjärta som bomullen som fladdrar
iväg till oanade höjder .
Fina bilder du målar upp, Hillevi. 🙂 Jag känner igen mig i vemodet, det typiskt nordiska.
Juni
Vinden för med sig värme och en doft av dig
Inga gränser, allt är möjligt
Lycklig under solen
Vi andas i samma takt
Juli
Nu fläktar vinden stilla
Det är kvavt och lugnt
Lugnet före stormen
Stormen inom mig
Augusti
Som en blixt från klar himmel
Fast det regnade den dan
Var sommaren jag drömt om bortglömd
Men aldrig du
(Edit: Fel)
”*Nu fläktar vinden stilla” ska det vara
Fixat.
Hela sommaren i ett svep. Snyggt! 🙂
ANDRUM
Granars
himmelshöga
spiror och alla
glesa furutoppar
har stannat upp,
upphört att vaja
Likt fotot i en
stelnad stillhet
Ljudlösheten,
varken susning
eller kvitter
Ingenting
Endast lugnet
före stormen
i ett andrum
Rytmisk. Ett bildrikt avsked. Tack! 🙂
ÅTER TILL JORDEN
Ett rostbrunt löv i det gröngula lövverket
vill inte släppa taget och sakta singla ned
Insikten att tiden är ändlig och att säga farväl till alla
är ofattbart svår
När sommaren går mot höst skiftar året färg
och bonden börjar sin skördetid
mycket blir mejat men en del strån står kvar
stolta, raka i ryggen
En dag får vi alla ”oväntat besök”
inga undantag finns
då förslår inte ett förvånat leende
eller att bjuda på kaffe
Livsvisdom i utsökt förpackning.
Flugorna är ilskna och surrar högre i fönsterkarmarna
som en protest mot det oundvikliga. Dom är envisa
och fulla av kamplust
Ljuset är så mycket starkare nu
det bränner i ögonen och talar om
att tiden rinner ut, det går fort
Grönskan är matt och liksom trött, väntar på vila
Bladen kryllar sig i kanten men ger inte upp, inte än
Det är värme men bara en liten tid till , sedan är det slut
Bra fångat! 🙂
Fann dig och ditt gyllene hår i solens ljus
omslingrade, hånglandes med salta läppar och sand bakom öronen
Du va solens Gudinna personfierade,
solen log mot dig
Skuggan gömde sig,
hukade sig alltid i din närhet
jag ville rädda dig!
förstod inte förns försent
Man kan inte rädda nån från sig själv
Solen försvann
och likaså gjorde du
Alltid när jag såg en skugga letade jag efter dig
snubblade bara i kallt mörker
Sorgligt och vackert.