Uppdaterad 10 februari 2023
Orimmad dikt om februari är en skrivövning för dig som skriver dikt eller som vill testa på. Ta fasta på vad månaden betyder för dig. Kanske händer det något den här tiden på året som väcker tankar och känslor hos dig.
Skriv en orimmad dikt om februari, övning:
Högst tre verser med fem rader i varje.
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
© Iréne S Räisänen
Gör också övningarna Skriv en februaritanka, Skriv en aforism, Skriv en dagboksdikt och Skriv en ekodikt.
Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig
Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Poeten.se och Poetpodden. Iréne gör också hemsidor och bloggar till författare/poeter.
Ett försök till ett Epigram:
Det är i februari jag hänsynslöst
gör vintern till ett avvecklingsbeslut
Fast himlen ska inte vara grå, den borde inte se ut
som om det fortfarande vore höst
Ett utmärkt försök! 🙂
Tack Iréne!
glömde att den skulle vara orimmad …
Vinterns sista hjärtslag går i stova
Vårens unga puls har inga slag
Himlar liksom ögonen är klara
Solen skiner strålar utav glas
Skuggor ligger djupa mellan träden
Knoppar drömmer liv och om blad
Isen håller vattnets många vågor
Bäcken porlar stumt till vårens sal
Härliga bilder du målar upp. Bra dikt!
Februari månad, månaden lilla jag föddes. När jag växte upp firades ofta min födelsedag tillsammans med ett par andras, som alla fyllde år runt samma tid. Störigt att inte få sin egen. Så jag önskade mig en egen födelsedag. I födelsedagspresent. När jag inte fick det blev jag inte ledsen, för jag visste att jag kunde hitta på vilken dag som helst, och låtsas att det var min födelsedag. Till en början tyckte dom att det var roligt, och kanske fick jag till och med en present som gjorde mig glad. Men när dom förstod att jag plötsligt fyllde år ett par tretton gånger per år, försvann det roliga. Dom tittade på mig med förakt. Jag fick inte längre vara med. Jag var tvungen att resa ut ibland vildmark och öde slätter, täta skogar och höga berg. Jag fick lära mig att simma. Jag byggde mitt nya hem på havets botten, och där bor jag än idag. Varje dag är min födelsedag, och jag blir uppvaktad ideligen av allehanda fiskar, rockor, snäckor och alger. Då och då kommer det till och med en och annan dykare och hälsar på. Men jag kan inte längre människospråket. Tacka himlarna för google translate!