Hoppa till innehåll

Obunden dikt om februari

Skriv en obunden dikt om februari

Obunden dikt om februari är en skrivövning för dig som skriver dikt eller som vill testa på. Ta fasta på vad månaden betyder för dig. Kanske händer det något den här tiden på året som väcker tankar och känslor hos dig.

Skriv en obunden dikt om februari, övning:

Högst tre verser med fem rader i varje, dikten ska inte rimma dvs. den ska vara obunden.

Dela med dig

Dela

Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.

© Iréne S Räisänen

Gör också övningarna

Händer på tangentbord

Skriv en februaritanka, Skriv en aforism, Skriv en dagboksdikt och Skriv en ekodikt.

Fler skrivövningar

Iréne Svensson Räisänen
webbansvarig

Administratör, författare och skapare av SkrivarSidan. Iréne har givit ut 5 diktsamlingarna, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och deltar i 40-talet antologier. Dessutom har hon skrivit radiopjäser, i kulturtidskrifter och tidningar. Hon har författarbloggen poeten.se.


7 kommentarer till “Obunden dikt om februari”

  1. Ett försök till ett Epigram:

    Det är i februari jag hänsynslöst
    gör vintern till ett avvecklingsbeslut
    Fast himlen ska inte vara grå, den borde inte se ut
    som om det fortfarande vore höst

  2. Vinterns sista hjärtslag går i stova
    Vårens unga puls har inga slag
    Himlar liksom ögonen är klara
    Solen skiner strålar utav glas

    Skuggor ligger djupa mellan träden
    Knoppar drömmer liv och om blad
    Isen håller vattnets många vågor
    Bäcken porlar stumt till vårens sal

  3. Februari månad, månaden lilla jag föddes. När jag växte upp firades ofta min födelsedag tillsammans med ett par andras, som alla fyllde år runt samma tid. Störigt att inte få sin egen. Så jag önskade mig en egen födelsedag. I födelsedagspresent. När jag inte fick det blev jag inte ledsen, för jag visste att jag kunde hitta på vilken dag som helst, och låtsas att det var min födelsedag. Till en början tyckte dom att det var roligt, och kanske fick jag till och med en present som gjorde mig glad. Men när dom förstod att jag plötsligt fyllde år ett par tretton gånger per år, försvann det roliga. Dom tittade på mig med förakt. Jag fick inte längre vara med. Jag var tvungen att resa ut ibland vildmark och öde slätter, täta skogar och höga berg. Jag fick lära mig att simma. Jag byggde mitt nya hem på havets botten, och där bor jag än idag. Varje dag är min födelsedag, och jag blir uppvaktad ideligen av allehanda fiskar, rockor, snäckor och alger. Då och då kommer det till och med en och annan dykare och hälsar på. Men jag kan inte längre människospråket. Tacka himlarna för google translate!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

SkrivarSidan
×