Dialog mellan mörker och ljus

Dialog mellan mörker och ljus är en övning i att träna på att skriva repliker, reaktioner på det som säg, inre dialog och handling. För så är det, dialog bör aldrig bestå av enbart repliker staplade på varandra. Samtidigt ska du förmänskliga ting, vilket är ett vanligt grepp inom olika genrer.

Dialog mellan mörker och ljus, övning:

Högst 2 500 tecken inklusive mellanslag.

Dela med dig

Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Kom ihåg att först kommentera minst en valfri text. Blir texten lång räcker det med ett utdrag.

© Iréne S Räisänen

Läs också skrivtipset Dialog, se på min video Dialog – exempel och övning och gör övningen Skriv dialog om avundsjuka.

Fler skrivövningar

Dialog mellan mörker och ljus är en skrivövning.

Iréne Svensson Räisänen

Iréne Svensson Räisänen

webbansvarig

Drivit SkrivarSidan sedan 1999. Hon har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker och medverkar i 30-talet antologier. Har författarbloggen Min plats bland orden och Poetpodden.

8 svar på ”Dialog mellan mörker och ljus”

  1. Rolig övning!

    ”Stick iväg. Nu är det min tur att dominera”, sa Ljuset och svepte med sina upplysta vindar över Mörkret.
    ”Bara några dygn till, snälla”, sa Mörkret och lät snöflingor dala ner på jorden, smälta och förenas med den svarta jorden. ”Det är för tidigt.”
    ”Inte alls. Det är hög tid för mig.”
    ”Jordelivet är inte förberett för dig än. Jag kan se det”, sa Mörkret och vinkade med sina åskmolnsfläktar.
    ”Hur då?” sa Ljuset och fäktade för att få de skumma luftdragen att ge sig iväg.
    ”Varelserna hukar ännu under mig”, sa den dunkla och demonstrerade genom att låta en lågtrycksrygg sjunka ner genom atmosfären.
    ”Nu får du sluta! De väntar på mig. När jag närmar mig, kommer de att räta på ryggarna och vända sina ansikten uppåt, mot mig.”
    ”Nu låter du som en allsmäktig figur.”
    ”Snart är jag det. Under en tid.”
    ”OK”, sa Mörkret och drog en snabb pust. ”Jag ger mig”, fortsatte skumrasket och försvann bortåt kosmos himlarand.

    Svara
  2. Ljuset nynnade på den där glättiga melodin igen.
    -Kan du vara tyst, jag orkar inte höra den där melodin idag igen?! väste Mörkret irriterat. Han var så trött på att Ljuset skulle vara så överdrivet positiv hela tiden. Glaset är jämt mer än halvfullt. Det borde vara överfyllt vid det här laget.
    -Men, kära du, vad har du för dålig ursäkt att vara sur nu då?
    Är livet så hårt mot dig? Du vet att du bestämmer själv hur det blir. Livet alltså! kvittrade Ljuset.
    Hon fortsatte att gnola på melodin. Med flit tog hon i lite extra på de ljusaste tonerna.
    -Du vet, man blir glad av att sjunga. Sjung med mig! Välj låt, du! föreslog Ljuset.
    Hon fäste sin varma blick i hans. Det var svårt för Mörkret att värja sig. Han ville verkligen inte. Han ville vara som ett vandrande åskmoln. Han var ju sån.
    -Vilken låt ska vi sjunga då? Kom igen nu! Sjung och dansa med mig! fortsatte Ljuset energiskt.
    Hon började snurra runt i köket. Hon flaxade med armarna, kastade med håret.
    Hon såg ju inte klok ut, tänkte Mörkret.
    Ljuset dansade fram till honom och fattade hans händer.
    -Möööörkreeeet… lockade hon. -Dansa med mig!
    Hon log ett spjuveraktigt leende och ögonen glittrade.
    Nästan lite flitigt, tyckte Mörkret. Plötsligt såg han svart. Han slet sina händer från hennes grepp.
    -Nej!! Jag vill inte, sa jag! Låt mig vara i fred!! vrålade Mörkret. Han sprang ut ur köket, genom hallen och slet upp ytterdörren. Det skakade i hela huset när han slängde igen dörren bakom sig.
    På ett ögonblick blev himlen mörk och åskan dundrade avlägset.
    Ljuset sjönk ihop på en stol.
    Hon kände sig med ens helt matt. Urlakad och dränerad. Hur länge skulle hon orka försöka, undrade hon. De var kanske helt enkelt för olika.

    Svara

Lämna ett svar till Charlotte Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest

Share This