Hungrig bland orden, är en diktsamlingen av Janet Frame som jag läst om. Den nyazeeländska poeten och författaren Janet Frame (1924 – 2004) är en författare vars öde berör mig mycket starkt. Hon blev felaktigt diagnosticerad med schizofreni och intagen på olika mentalsjukhus i många år från 1945 och framåt. Hon räddades med knapp nöd från en inbokad lobotomi av att hennes noveller fick ett prestigefyllt pris. Detta har hon skildrat i romantrilogin Till landet är – En ängel vid mitt bord – Sändebud från spegelstaden (på svenska i samlingsvolym 1995), som filmades av Jane Campion 1990.

Många titlar på svenska

Det senaste fem åren har många titlar kommit på svenska. Bland annat romanerna Doftande trädgårdar för de blinda och Ugglor gråter (båda Modernista 2012), samt diktsamlingen Hungrig bland orden (Ellerströms 2015). Ansikten i vatten från 1961, som skildrar hennes tid på sjukhusen, finns också i nyutgåva från Modernista.

Om att ha stått utanför samhället

Hungrig bland orden innehåller ett urval dikter från två samlingar dikter på engelska: The Pocket Mirror (1967), som var den enda diktsamling Frame gav ut själv, och den postuma The Goose Bath (2006). Båda är även utgivna tillsammans som Storms Will Tell (2008). Översättningarna till svenska är gjorda av Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén. Dikterna, särskilt de från 1967, handlar mycket om att ha stått utanför samhället. Att försöka finna sin plats och att klara av det andra tar för givet.

Ur dikten ”Ett beslut” (s. 7):

Människor, upphettade tills de blir sköra
spricker då de släpps i kallt vatten.
Jag ska inte le mer.
Mjölk, tvätt, soptunna.
Rara människor, rara leenden.
Jag har inte tid att sitta ner och dricka te på eftermiddagen.
Mjölk, tvätt, soptunna.

Diktjagets skörhet och utsatthet känns akut, men ändå är hennes beslutsamhet stor och hon har sitt fokus klart för sig. Hennes uppgift är att skriva och att klara av vardagskraven. Från sidan 45:

Jag famnar mer än jag förmår bära
världen överväldigar mig

I den spänningen mellan vad diktjaget önskar och vad hon orkar utspelar sig de delar av samlingen som berör mig mest. Jag önskar verkligen att många ska läsa dessa fantastiska dikter. De sista dikterna i samlingen är mer av betraktelser från resor, av husdjur, över vardagsting och konst och musik. Ett exempel är en dikt till en talltita (en fågel), s. 83:

Talltitan faller som en skriftrulle från himlen,
landar på min hand. Jag ger honom solrosfrön.
De bläcksvarta tecknen på hans huvud har knappt torkat.

Poeternas gud

I sin korthet och skenbara enkelhet är den i mitt tycke briljant. Jag ser fågeln komma i full fart ner från skyn, bromsa kvickt och landa på poetens hand. Som en skriftrulle från himlen med den svarta teckningen på den vita kroppen. Han får sin gåva av poeten som därigenom får en uppgift i naturen. Kanske kan fågeln också personifiera dikten eller den gudomliga inspiration som måste blidkas. Ordet ”skriftrulle” antyder ju också en helig skrift. Så i sin gåva till fågeln ger Frame även ett offer till en poeternas gud som belönar henne rikligt med tecken, ord, dikter.

Hungrig bland orden

Samlingen Hungrig bland orden är en fin utgåva, och jag kommer med glädje att återvända till den. Jag hoppas att den får många läsare. Jag kommer även att leta upp de av hennes romaner som jag inte har läst. Det är ett unikt och lysande författarskap och Hungrig bland orden är en stilla plats i en orolig samtid.

©Cathrin Monell
 

Hungrig bland orden finns på Bokus och Adlibris.

 
Läs mer i bokbloggen