Shotgun II

Cheers!” Ett hav av höjda ölglas saluterade den gängliga figuren. ”Fan Grabbar! Nu lär vi gubben här hur man tar en äkta shotgun.” Det var Ian som tagit kommandot efter den skräniga sången. Ordet shotgun möttes av unisont jubel. Jag befann mig på dagsutflykt i Andorra, efter en hisnande färd över Pyrenéerna. Där jag råkat i slang med en grupp hängivna engelska fotbollsfans. Och som nu visade sig vara svåra att bli av med. De hade följt efter upp på restaurangens takterrass.

”Vet du vad en shotgun är?” frågade Ian med ett underfundigt smil på läpparna och tittade på gubben. Satte en oöppnad ölburk mot munnen. De andra teg, glodde på gubben och lyssnade till Ian. Med gubben menades en infödd bergsbo vid namn Wilder, som först suttit i allsköns ro lugnt läppjandes på en sval sangria. Men som sedan bjudits över på en öl eller två. Eller fler. På bordet vimlade det av öl, såväl inbeställda i stora glas, som medhavda burkar från supermarcardon. Liksom ett rikligt antal spritflaskor. Fotbollsförbrödring i stigande promillehalt, trots språkförbistring. Tottenham mot Barcelona. Wilder hade en lustig blandning av keps och basker på huvudet. Trots solgasset bar han mörk kavaj över en ylletröja, och hade grårandiga långbyxor.

”Här. Jag ska visa dej”, sa Ian och vecklade vant fram en korkskruv ur en fällkniv. ”Titta nu noga”, flinade han och vände burken i horisontellt läge och rullade den lätt på bordet. Med hjälp av den minimala korkskruven borrade han därefter ett litet hål på ovansidan av aluminiumhöljet, nära botten men utan att något rann ut. Sedan förde han varsamt burken till munnen och sög en kort stund över hålet. Det såg ut som han var i färd med att äta en kräfta. Sugandet gjorde tydligen så att luften därinne försvann och vakuum bildades. Så reste han sig långsamt från stolen och höjde försiktigt högerarmen. I en högtidlig rörelse trädde han in högerhandens pekfinger i flikringen. Engelsmännen väntade andäktigt på det de uppenbarligen visste skulle ske. All uppmärksamhet riktades mot Ian. I det att han stampade foten hårt i golvet vred han burken nittio grader, så att öppningen hamnade uppåt och rev av fliken. Sedan gick allt mycket fort. Luften som strömmade in tryckte ölet med våldsam kraft rakt ner i hans strupe. Adamsäpplet guppade fram och tillbaka som ett gökur vid tolvslaget. Under kamraternas stående ovationer hävdes hela innehållet på ett fåtal sekunder.

Wilder gapskrattade, Ian rapade och de andra klappade händerna. Till och med kyparen som iakttog spektaklet i bakgrunden drog på mun.

”Olé! Bravo!” Wilder visste inte till sig av förtjusning. Och nu gick det undan. En efter en satte gänget igång att klämma shotguns. Tom fick inte ner hela sin och det såg ut som en semesterfilm som spelas upp baklänges, när han fyllde ett tomglas på bordet med spyskum.