Hoppa till innehåll

Sanning eller sägen 3:a novelltävlingen 2017

    Sanning eller sägen

    Innanmätet knöt sig likt en råbandsknut. Benen skakade för varje steg och Elin stannade vid nästa trappavsats. Hon blev som frusen fast, under bärande trästommar i valvet. Ljuset från pannlamporna och Gunnels fackla studsade allt längre bort, längre ner.

    Hon behövde vända, inte fortsätta. Gå uppåt. Klassföreståndaren skulle ta emot henne, hon som inte ens vågade följa med, hon skulle förstå. Men ju fler steg Elin tog upp ur gruvan, desto löjligare kände hon sig. Hade hon överreagerat? Trott på spöken och övernaturliga krafter. Klassföreståndaren hade klaustrofobi. Det var väl en mer giltig ursäkt.

    Kanske kunde hon hinna ifatt dem innan de märkte att hon varit borta. Just som hon skulle vända nedåt, skymtade hon en vit dimma i en smal tunnel, inte stor nog att gå igenom, men att krypa. Hon blinkade och tunneln var återigen så svart att den knappt syntes. Men så återkom dimman, med ökad styrka. Elin kisade mot ljuset som sakta tonade ut igen.

    Ljus. Upp mot ljuset. Bort från mörkret. Insikten slog mot henne som en smäll i ansiktet, i maggropen, i hjärtat som pulserade i halsen. Hon måste upp. Hon famlade längs trappstegen, snubblade, reste sig.

    När det för tredje gången lyste ett sken framför henne, var det i takt med ett muller, ett dån. Marken vibrerade, svagt till en början, sedan kraftigare. Knäna vek sig. Hon greppade något, trevade efter bergsväggen, rispade huden. Blodet varmt, stenar i rullning och hon föll framåt. Hjärtat bankade genom revbenen, mot det hårda underlaget. Någon ropade. Det var hon själv. Hjälmen ramlade av, föll över en bergskant som inte funnits där innan. Det gick inte att ropa längre, rök av damm. Hon spottade, spottade igen, drog in luft.

    Sedan tystnad.

    Händer som grabbade tag och hon lyftes, blev viktlös i någons armar.

    ”Bara hon, jag såg inte de andra.” Elin kände igen rösten hos Oskar. Han var ännu blekare nu än innan. ”Gunnel får inte hålla i gruvturerna, vem av er lät henne göra det?” Han skrek. Elin lades på en av bänkarna och Oskar vände sig åter mot nedstigningsdörren.

    ”De knackade inte”, viskade Elin innan hon slöt ögonen där den vita dimman svalkade insidan av ögonlocken. ”De knackade inte.”

    © Caroline Degerfeldt

    Sanning eller sägen, motivering: 

    Motivering

    Spänning på gränsen mellan sägen och verkligheten.

    Läs också

    När du läst Sanning eller sägen kan du läsa novellerna På kafé, Farväl farmor, Observatören och novellsamlingen Trollen spricker inte i ljuset.

    Läs fler noveller

    Sanning eller sägen fick 3:e pris i novelltävlingen 2017.

    Sidor: 1 2 3

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    SkrivarSidan
    ×