En landsförvisad mans hustru

En landsförvisad mans hustru 1:a novelltävlingen 2007

Den gamla kvinnan vänder upp blicken från korten och tittar på mig. Huden är gråblek och över läppen vilar små mörka hårstrån. Ögonen är fyllda av visdom och magi. Plötsligt skäms jag, utan anledning. Oroar mig för om jag måhända har kvar lite matrester på kinden. Jag önskar att jag satt på mig en finare klänning, att jag inte vore så liten och rund. Jag vet att jag inte är någon vacker syn, har väl aldrig så varit. Ändå måste ju Love tyckt att jag var söt en gång. Men jag var endast fjorton år när vi träffades och han arton. Knappt vuxna.

Läs mer

Pin It on Pinterest