”Du berättar inte en historia.”

”Va?”

”Du skriver fakta, spikar upp information, texten lever inte.”

”Vet du, jag skulle behöva lite stöd från dig.”

”Jag ger dig stöd, smicker leder ingen vart.”

Han kände sig frustrerad, skrivarromantiken hade svalnat rejält när han nu för tredje gången satte sig vid datorn. Historien om paret skulle han hålla fast vid men frågan var hur han skulle skriva? Då fick han en snilleblixt. Om han korsade den första textens svammel med den andra faktahamrande kunde kanske något fruktbart uppstå. Taggad satte han igång och till en början flöt det på. Språket växlade mellan att sväva drömskt för att med jämna mellanrum dimpa ner i vardagsnära realiteter, kvinnan, mannen och deras slocknande relation presenterades på ett sätt som han upplevde fungerade.

Det var när han skulle konkretisera hur den nytända gnistan uppstod som problemen började. Den kunde ju inte bara infinna sig där helt plötsligt från ingenstans och sen levde de lyckliga. Något måste hända men vad? Skulle de övervinna en svårighet med hjälp av kärlekens helande kraft? Skulle de drabbas av ett mer eller mindre diffust andligt uppvaknande eller skulle de rätt och slätt vinna en stor summa pengar och tro sig finna lyckan den vägen? Under veckor framåt slet han hårt med en mängd olika händelseförlopp men alla försök att bygga upp en fungerande helhet slutade i en återvändsgränd. Han förmådde inte knyta ihop säcken och få till en hållbar poäng, historien stannade upp, trampade vatten och blev till en påse plattityder. Trådarna snodde ihop sig till den grad att han en natt kom till en punkt där han upplevde sig fullkomligt oförmögen att reda ut trasselsudden. Han hade gått vilse, slutgiltigt kört fast och mitt i allt elände dök scenen på stormarknadens parkering upp igen. Mycket klart och tydligt såg han deras hån framför sig. Vad var det som var så löjeväckande med att han köpt en skrivare egentligen? Va? Först blev han ordentligt förbannad men ilskan kunde inte skydda honom länge från det som hela tiden pyrt runt hörnet: Han var inte full av några vackra sanningar, han var bara full av skit.

© Kent Andersson

”Något viktigt” får hederspris i SkrivarSidans novelltävling 2012

Motivering: ”Viktigast för en författare är att ha något att berätta. Detta är ett utmärkt exempel på det.”