Svartstövlarna kliver runt där borta, men stannar till slut och grymtar något. Han hör inte vad. Moster svarar att kattungen ska väljas och tas med. Skyffeln ställs mot väggen. Stövlarna försvinner in bakom kalvarnas bås. De får vänta. Men snart kommer stövlarna fram igen och stegar närmare.

Ett par skjortklädda underarmar med stora händer håller i en papplåda som släpps ned framför dem. Den landar med en smäll på det smutsiga betonggolvet. Och nu är det meningen att han ska gå fram. Så moster knuffar honom lätt i ryggen. Storhänderna dyker ned i lådan. Återkommer och sträcks fram. Han måste knuffas på, ännu en gång.

Smutsiga fingrar vecklar ut sig. Och där mitt i den ena storhanden ligger en. Och där i nästa storhand ligger två. Först en och sedan två. Små underbara knyten. Ensam i handen piper högst. Är vit med brunsvart rygg och huvud. Den skakar lite. I andra handen: en gulbrunrandig som ser näpen ut. Och så bredvid, tätt tillsammans: den mörkaste, nästan svart, men vackert skiftade i grått.

Den vita är en Gräddnos, om det är en flicka. Och det är det nog. Tiger är en pojke. Ja, så måste det vara. Han gillar lek och bus. Det syns lång väg när han pillar lite med framtassen på storhandens skrovliga valkar. Men vackrast, det är nog ändå Svarten. Han ser alldeles yrvaken ut och skulle nog trivas utmärkt i mosters kök. Ligga där och sova hela dagarna. Springa ute och jaga råttor och möss om nätterna.

Alla är olika, men lika fina ändå. Kan man få alla? Nej, han vet ju att moster bara ska ha en. Den kommer att vara nästan som hans egen. Men får stanna hos moster när han själv åker hem då sommaren är slut. Sedan ses de till jul. Och sedan igen, när det blir sommar nästa gång. Det blir härligt!

”Se så, lille vän!” Moster pockar på. Nu ska han välja den han allra helst vill ha. Han tittar igen. Först på Gräddnos som är sötare än socker. Vidare på busfröet Tiger. Sedan på Svarten som redan är en ståtlig katt, trots att han bara är en liten tuss i den skrovliga storhanden.