Ensam i handen piper högst Hederspris novelltävlingen 2012

Det spritter av förväntan i benen som studsar fram nästan som av sig själva. Paus när även gruset på vägen sprätter. Kilar in i sandalen och måste pillas loss. Det händer en, och sedan två gånger till på vägen fram. Moster väntar, och hjälper till med balansen, medan han står på ett ben och själv sköter pillet. Solen värmer skönt i nacken.

Han är större idag än så sent som igår. Men trots allt bara sex. Nu på väg med viktigt uppdrag och med mosters varma hand runt sin. Tryggt och säkert men det pirrar ändå. Moster och morbror ska ha katt. Och han får hjälpa moster. Ska själv få välja en av tre kattungar. Småttingarna finns hos Sigrid och Gösta i granngården. Och det är bara en kort bit bort.

Det hände sig vid frukostdags. Moster frågade, men det var morbror som bestämt. Och som nickade och såg allvarlig ut på munnen.

”Ett viktigt val är det. Inget att lämna åt vem som helst”, förklarade morbror. Ingen av kattungarna är bortlovad. Alla kan väljas. Men moster ska bara ha en.

Så är de framme. Gösta är i lagården, får de veta. Dit ska de gå, för där finns även de små. Han tar ett fastare grepp om mosters hand och trampar på duktigt när de kliver in, dit skitlukten ligger tät.

Därinne: ett par svarta stövlar som klafsar runt i gödselrännan. Svartstövlarna knuffar en stor skyffel framför sig. Dunklet hejdar honom alldeles innanför. Den tunga lagårdsdörren slår igen bakom dem.

Inga kor är inne idag. Bara en ensam kalv i båset längst bort som ropar högt efter mamma. Halm och skit i en salig blandning. Allt ska skyfflas upp och skottkärran är snart full. Sedan ska skiten vidare ut genom dörren där bak.

Svartstövlarna kliver runt där borta, men stannar till slut och grymtar något. Han hör inte vad. Moster svarar att kattungen ska väljas och tas med. Skyffeln ställs mot väggen. Stövlarna försvinner in bakom kalvarnas bås. De får vänta. Men snart kommer stövlarna fram igen och stegar närmare.

Ett par skjortklädda underarmar med stora händer håller i en papplåda som släpps ned framför dem. Den landar med en smäll på det smutsiga betonggolvet. Och nu är det meningen att han ska gå fram. Så moster knuffar honom lätt i ryggen. Storhänderna dyker ned i lådan. Återkommer och sträcks fram. Han måste knuffas på, ännu en gång.

Smutsiga fingrar vecklar ut sig. Och där mitt i den ena storhanden ligger en. Och där i nästa storhand ligger två. Först en och sedan två. Små underbara knyten. Ensam i handen piper högst. Är vit med brunsvart rygg och huvud. Den skakar lite. I andra handen: en gulbrunrandig som ser näpen ut. Och så bredvid, tätt tillsammans: den mörkaste, nästan svart, men vackert skiftade i grått.

Den vita är en Gräddnos, om det är en flicka. Och det är det nog. Tiger är en pojke. Ja, så måste det vara. Han gillar lek och bus. Det syns lång väg när han pillar lite med framtassen på storhandens skrovliga valkar. Men vackrast, det är nog ändå Svarten. Han ser alldeles yrvaken ut och skulle nog trivas utmärkt i mosters kök. Ligga där och sova hela dagarna. Springa ute och jaga råttor och möss om nätterna.

Alla är olika, men lika fina ändå. Kan man få alla? Nej, han vet ju att moster bara ska ha en. Den kommer att vara nästan som hans egen. Men får stanna hos moster när han själv åker hem då sommaren är slut. Sedan ses de till jul. Och sedan igen, när det blir sommar nästa gång. Det blir härligt!

”Se så, lille vän!” Moster pockar på. Nu ska han välja den han allra helst vill ha. Han tittar igen. Först på Gräddnos som är sötare än socker. Vidare på busfröet Tiger. Sedan på Svarten som redan är en ståtlig katt, trots att han bara är en liten tuss i den skrovliga storhanden.

Stövlarna klafsar och grymtar otåligt. Moster väntar. Han tvekar. Lyfter ett finger och pekar på Svarten? Nej, Gräddnos, eller kanske på Tiger? Svarten eller Gräddnos? Tiger eller Svarten?
Tiden rinner ut. Dags att välja nu.

”Gör du det inte, så tvingas moster själv”, förklarar hon. Och då har han ju misslyckats med sitt viktiga uppdrag. Det som gjort honom duktig och stor på bara en dag.

Men svårare än svårt är det. Han blundar och tittar. Han blundar och pekar. I blindo. Moster ropar förtjust. Stövlarna grymtar igen.

Valt knyte släpps tillbaka ned i papplådan. Lådan som är deras om de vill ha den. Svartstövlarna vänder sig om. Gräddnos, eller är det kanske Tiger som först smäller stenhårt i betonggolvet. Sedan Svarten eller kanske är det Gräddnos? Ännu ett kras. Han ser allt mellan svartstövelskaften, men kan nu inte längre se vilka av tussarna som hårt sparkas upp på skyffeln och landar högst upp på skottkärran. Kvar i den smutsiga lådan ligger den utvalde.

Han bär själv sin låda tillbaka ut. På vägen därifrån rinner tårarna ned i den. Men ännu har han inte vågat titta. Vågar inte se efter vem han valde och vilka han dräpte.

Moster går tyst bakom. Hon håller en fast hand runt hans darrande skuldra. Som för att bära en del av hans börda. Som för att hjälpa till.

Och på andra sidan kullen har himlen förmörkats.

 © Magnus Lindgren

Motivering: Orimliga krav tvingar oss växa. Författaren har gått ner på barnets nivå och satt sig in i dess känslovärld.

Ensam i handen piper högst får hederspris i novelltävlingen 2012.

5 tankar på “Ensam i handen piper högst Hederspris novelltävlingen 2012”

  1. Tack för både utmärkelse och kommentarer. Det var verkligen både roligt och inspirerande för framtiden.

    Svara
  2. En svindlande resa där redan rubriken vittnar om ett ”annorlunda” valt mål. Som ett ordstäv, eller ett citat ur en fabel…gör att man bara måste läsa vidare. Du har ett mycket personligt skrivsätt där ordvalen är så exakta och flyter, nej rinner fram i ett rasande lopp. Man åker med, snabbar dessutom själv på ännu mer för att man bara måste få vetskap om vad som ska ske.

    Det finns en inkännande förmåga till att tolka barns stora förväntningar/besvikelser/. Den lille pojken växer synbart genom sin ansvars- och förtroendefulla uppgift. Svårigheten blir honom nästan övermäktig. Ett alldeles för tungt ansvar att axlas av alldeles för tunna axlar…vuxenvärldens inkompetens till respekt för barn är påtaglig och här upplever jag som läsare att något ytterst hotfullt kommer att uppdagas. Pojken gör det indirekt passiva valet…blundar. Samvetet är blottlagt och alldeles för rent för att klara prövningen i det svåra valet. Att han dessutom blir varse det totala sveket efter att han gjort vad han skulle och går i väg med (enbart ett) ”ovalt” liv i lådan, kommer antagligen att sätta spår i honom för livet. (Ondskan föds och blir ett bredvidgående hela livet för barn som får uppleva den jämsides med den största glädje, ett mer synbart svek…vilket tyvärr alltför ofta ger kommande hämndaktioner i vuxenlivet, som vi lärt)

    I mitt tycke är denna text så mångbottnad och stor om än i sitt lilla format, att den är värd ett förstapris.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest