En riktig författare

Jag vet inte vad det var, men jag retade mig på henne från första stund.

Hon steg på vid T-centralen. Eller steg på är lite missvisande, hon snarare tryckte sig in i vagnen och trängde sig fram för att sätta sig på den lediga platsen mitt emot mig. Kanske var det hennes röda, knälånga kappa, du vet en sån där docksöt sak som får medelålders kvinnor att se ut som små barn, och den röda matchande resväskan. Och då menar jag att de matchade exakt. Hon måste ha jämfört färgen på kappan och färgen på väskan så att det skulle bli perfekt. Hon hade släppt väskan, som om hon inte längre hade ansvar för den och nu stod och vinglade ostadigt på sina små hjul, som en nyss utflugen tonåring som skulle prova sina egna ben.

Dessutom hade hon ett par röda pumps och tunna silkesstrumpor, fast det var mitt i vintern. Inte klokt! Det blonda håret var lockat med locktång och ögonfransarna var onaturligt täta, svarta och långa. Helt säkert lösögonfransar. Och så oskuldsfulla blå ögon som fullbordade dock-looken.

Tåget krängde och det blev tvärstopp. Självklart for väskan rakt in i mina knän och tvingade mig att se upp från min bok. Lite tafatt sträckte hon sig efter väskan – utan att be mig om ursäkt – men den vinglade tillbaka till sin ursprungligt ostadiga position när tåget startade igen, så hon lät den vara.

Hon hade den där uppsynen av att ha varit på ett viktigt möte, kanske ett föredrag där hon dryftat viktiga frågor. Hon hade säkert passat på att dricka vitt vin och äta gott på kundens bekostnad. Säkert unnat sig lite i presentshopen på hotellet. Och nu var hon på väg hem till sin lilla gulliga familj.

***

Jag klev av vid Östra Station för att byta till Roslagsbanan. Köpte en macka och en tidning för att fördriva tiden ut till Vallentuna. När jag lokaliserat tåget och satt mig tillrätta med min tidning, kom kvinnan med den röda resväskan och satte sig snett emot mig.

Det kändes lite olustigt. Nästan kusligt att hon valde att sätta sig i samma vagn som jag. Jag gjorde en snabb översikt och konstaterade att allt var sig likt med henne från hårlockarna till de röda klackskorna. Irriterade mig en smula över de tunna silkesstrumporna och satte sedan igång att inta smörgåsen och satte näsan i tidningen.