– Mm.

Lisa gjorde ett nytt försök att läsa, funderade på vilken mening hon senast läst. Var det när Hans Castorp klev av tåget, eller var det när kusinen redan hämtat honom och de satt i bilen på väg till sanatoriet? Hon bläddrade planlöst några sidor fram och sen tillbaka.

– Jag förstår inte att jag har så stor mage, sa Rut, jag äter väldigt nyttigt. Det enda jag unnar mig är en glasspinne till kaffet på kvällen.

Lisa gav upp och slog igen boken med en liten smäll. Edith spratt till vid ljudet och slängde en snabb blick på Lisa.

– Jag är inte så ordentlig, sa hon medan hon ritade mönster i sanden med högra pekfingret.

– Ikväll är den Ernst på teve, sa Rut. Jag tycker om honom. Ett somrigt och härligt program.

Edith reagerade inte. Hon rynkade på näsan och kisade på några brunbrända tonårstjejer som stänkte vatten på varandra. Deras toppiga bröst gungade när de hoppade i vattenbrynet.

– Jag kommer hit varje dag vid tiotiden och åker vid tvåtiden, sa Rut. Fyra timmar räcker.

– Hm, sa Edith utan att sluta titta på de unga kvinnorna.

Tystnad mellan de två härskade. Trots omgivningens höga sorl, ekade ljudlösheten i Lisas öron.

– Nej, nu ska jag gå hem, sa Edith tvärt medan hon vände ryggen mot Rut och istället tittade rakt in i Lisas ögon, vi har så trevligt. Ikväll ska vi äta tillsammans ute på gården. Det är alltid lika roligt att prata med dem.

– Jaså.

– De är så bra på att lyssna, fortsatte Edith.

Lisa studerade hur Edith tog ett tag i sitt ena knä och tungt hävde sig upp. Långsamt drog hon en spräcklig gråsvart sommarklänning på vit botten över huvudet. Hon studerade noggrant sitt ansikte i en fickspegel som hon tagit upp ur sin röd- och vitrandiga badväska i plast. Med några fingrar drog Edith bort svett ur pannan, fyllde i läpparna med mer rosa läppstift, rättade till hästsvansen och var redan på väg bort när hon sa:

– Jag går, sa Edith.

– Det gör du rätt i. När ses vi nästa gång?

– Hm.

© Ethel Hedström

2:a i SkrivarSidans novelltävling 2013.

Motivering: Underhållande, trovärdig dialog och hög igenkänningsfaktor.