Fruktbarhetens gudinnor

Fruktbarhetens gudinnor

– Jag har börjat äta gurka igen.

Lisa slutade läsa i boken, höjde huvudet och kikade försiktigt på de solbadande grannarna. Hon hade kommit för några minuter sen, parkerat cykeln och gått raka vägen ner till det gnistrande havet. Saltholmens nakenbad, stod det på en skylt över ingången. Stranden vimlade av damer i alla åldrar. De flesta var nakna. Lisa hade klämt in sin handduk intill ett par äldre kvinnor. Båda var pepparkaksbruna från sina rynkiga kinder ner till tånaglarna, som var rakt avklippta och omsorgsfullt målade med rosa nagellack. Brösten på de bägge damerna hängde som två tomma bruna påsar och under var sin fet mage stack magra knotiga ben fram. Lisa associerade till uppburrade feta domherrar med korta taniga lemmar eller kanske forntida fruktbarhetsgudinnor. Den ena såg ut att vara några år yngre än den andra. Hon var rakare i ryggen och någon decimeter mindre till omfånget. Lisa hade precis hunnit sätta sig tillrätta, luta ryggen mot ett utstickande rundat klippblock, slagit upp boken hon nyligen köpt, Bergtagen av Thomas Mann och läst de första orden i kapitlet hon höll på med.

– Jag har börjat äta gurka, upprepade kvinnan, i en aning högre ton.

– Vad kommer det sig? frågade den äldre damen.

– Häromdagen slog det mig. Varför inte prova? Jag gjorde en klassisk inläggning, med ättika och persilja. Och jag som inte har ätit gurka på säkert tjugo år, fortsatte hon och tittade på sin väninna med vidöppna ögon.

– Jag sitter och bläddrar i Damernas Värld och kollar alla vackra kroppar, sa den äldre kvinnan utan se upp från tidningen. Se här, Edith.

Edith kikade över väninnans axel och stirrade i tidningen.

– Så där har jag också sett ut en gång, sa hon och pekade med ett knotigt finger. Nu får man leva på minnen.

– Fast vi kan ha roligt nu också.

Lisa lutade kroppen framåt och granskade kvinnorna under lugg. Bägge hade blekt rosamålade läppar, samma färg som nagellacket och vitgrånat hår uppsatt i korta hästsvansar.

– I pingstas var det fest på gården där jag bor och…, började den yngre som hette Edith.

– Jag är med i Pensionärsföreningen och där brukar vi ha fest med dans, avbröt väninnan. Det finns några män som fortfarande är pigga som jag kan flirta med.

– Tänk så det var förr, Rut. Jag var ute jämt och dansade. Jag…

– Jag var tjugoett, sa Rut, sextio år sen, kan du tänka dig. Jag skulle på fest och ville köpa en dräkt. Gick in på NK.

– Jag handlade också där.

– I alla fall, fortsatte Rut, där fann jag en vacker svart dräkt. Den kostade 500 kronor.

Rut tystnade. Lisa såg hur den gamla damen med ett stånkande reste sig upp. Helt näck ställde hon sig upp med brett mellan benen. De glesa grå håren mellan benen spretade och blygdläpparna hängde som små tömda penningpungar i läder. Rut satte händerna i midjan, la huvudet på sned och betraktade hur en kvinna i tjugoårsåldern skrikande doppade tårna i havet.