2:a i SkrivarSidans novelltävling 2007: Snäll

– Ja nog hade vi det bra. Vi sa ofta till varandra min man och jag, att bättre än så här kan ingen ha det. Men det var ju det där med att vara till lags hela tiden. Passa upp. Diska, laga mat, se till att barn och man hade rena kläder. Och så vara vacker och s p i r i t u e l l vid alla dessa representationsmiddagar. Ja, så skulle man ju vara den där eldiga älskarinnan också! Men är man mitt uppe i det så flyter det på. Jag klagade inte. Sedan gick det som det brukar gå i veckotidningsnovellerna. Han hittade en annan och ville skiljas. Bara så där alltså. Plupp…

Hon slår ut med armarna, drar upp axlarna och fortsätter.

– Allt gick väldigt fort. När han berättat, letade han fram sin stora gröna ryggsäck, knölade ner kalsonger, blandat med kostymer, skjortor, en tandborste och en och annan slips. Det tog trekvart ungefär och så öppnade han dörren och gick. Bara så där! Plupp…

Tunnelbaneljuden gör det för en stund svårt att samtala. Jag konstaterar att kvinnan bredvid mig är vacker för sin ålder. Att tänka sej henne som spirituell och eldig älskarinna är inte heller svårt.

– Vad gjorde du sen? Började du utbilda dej eller…?

Min fråga får henne att vakna upp ur sina egna tankar.

– Utbilda mej! Nej jag använde mej av de kunskaper som livet gett mej, säger hon med ett skratt. De första åren kunde jag och barnen leva på pengarna jag fick från bland annat husförsäljningen. Han, min x–man alltså, var så desperat när han gav sej iväg så det blev aldrig tal om vem som skulle ha det ena eller det andra Han fann den stora K Ä R L E K E N och jag fick resten. Barn, hus, ja hela rubbet. Jag heter Ingrid förresten. Vad heter du?

– Charlotte.

Hon lyfter lite diskret ena armen och luktar i armhålan.

– Du. Det är väl säkert att det inte luktar om mej? Har du ett tuggummi? Jag glömde köpa.

Jag ger henne ett och för första gången möts våra blickar och vi ler mot varandra.

– Tack. Du Ä R snäll.

Tåget stannar. Några passagerare går av och nya stiger på.  Ingrid plockar fram ett par solglasögon, som hon sätter på sig samtidigt som hon ser sej omkring. När tåget åter startar, skjuter hon upp dom i den mörka luggen.

– Pengarna räckte några år. Sedan började jag tänka på att starta eget.

Hon tar av sej glasögonen, torkar omsorgsfullt av dem mot kavajärmen och jag hör henne säga.

– Jag tog tillbaka mitt gamla efternamn och startade ett litet massageinstitut i andra änden av stan.

Vagnen gnisslar, skakar och svänger hit och dit.

– Vad sa du för institut sa du?

– Massageinstitut.

– Jobbade du där? Själv?

– Javisst. Och jag fick nytta av mina kunskaper. Utan utbildning och bra lön dessutom!

Jag undrar om hennes barn vet om det här och får ett nekande svar.

– Jag säger till dem som till alla andra, att jag jobbar som konsult och terapeut. Det stämmer till en del. Om du visste hur många män som behöver prata! Efteråt eller i stället för!

Plötsligt förstår jag det där med hennes före detta mans besök och kan inte låta bli att skratta högt.

– Han visste alltså inte att det var du och du visste inte att det var han.

– Precis så var det. Det var första gången vi sågs på alla dessa år. Jasså, här jobbar du, sa han.  Ja och hit kommer du, sa jag. Någon behandling blev det inte, säger Ingrid och vi skrattar bägge åt denna dråpliga situation

– Ska jag vara riktigt ärlig, säger hon sedan allvarligt, så har jag trivts med mitt jobb. Många människor har jag mött och kanske hjälpt en och annan genom att bara lyssna. Lite ensamt har det varit. Att inte ha någon att prata av sej med, har jag saknat många gånger.

Hon gör en paus.

– Var inte du arbetslös sa du?

Jag förstår precis vad hon tänker. De enda ord jag får fram är jo, ja, visst, men…

– Vi skulle kunna bli ett bra team du och jag Charlotte. Du skulle bara behöva hjälpa till med det administrativa. Resten sköter jag. Lokalen finns kvar, så vi kan sätta igång när som helst. Hyfsad lön ska du få och ingen kommer att veta vad du jobbar med. Lite smink och peruk bara. INKOGNITO!! Jag ser att du är lite intresserad.

3 tankar på “2:a i SkrivarSidans novelltävling 2007: Snäll”

  1. Jättebra novell! Bra början. Man kommer direkt in i berättelsen. Stämningen ökar
    och det blir en engagerad dialog med oväntade vändningar. För att inte tala om det oväntade slutet. Fint att parallellt få följa huvudpersonens tankar. Jag tycker Du skriver bättre och bättre, Ulla. Grattis!/Kram
    Inger

    Svara
  2. åh jag måste bara säga att de här va en gätte bra novell 🙂 😉 du va riktigt duktig. kram ett litet fan ! 😉

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest