Kia tittade upp från tallriken och spände ögonen i mamma.

– Du måste fatta att han kanske inte kommer tillbaka. Han har ju inte varit hemma på över en vecka. Jag tycker…

Kia tystnade när hon såg tårar sakta rinna nerför mammas kinder.

Dom åt sin middag under tystnad.

Efter maten sa Kia hej då och lämnade mamma framför TV-n. Hon cyklade i rask takt några kilometer ut från stan. Trampade stadigt uppför en ganska brant grusbacke till en liten röd stuga på en skogklädd kulle.

– Hej mormor, läget?

Mormor rätade på ryggen från trädgårdslandet där hon rensade bort vissna växter.

– Nej, men Kia! Vilken trevlig överraskning att få besök av dig. Vad står på?

– Jag står bara inte ut hemma. Det går inte att prata med mamma, hon klär inte på sig, sitter framför TV:n och väntar på det där puckot Magnus. Hon vägrar fatta att han har dumpat henne. Och det lilla monstret skriker hela tiden.

– Jaså, är det så nu igen. Ja, Magnus orkar nog inte riktigt med att vara pappa. Vi får väl hoppas att han vänjer sig, annars blir det väldigt tufft för Tina. Men hur går det för dig då, gumman?

– Jag vill flytta till dej i stället, får jag det? Jag står inte ut hemma längre, klarar inte av att plugga och är trött på att laga mat och städa hela tiden.

– Nja, jag vet inte om du kan bo här. Det blir lite knepigt, vet du, med Örjan som kommer hit och jag har ju inte plats heller. Och hur ska du ta dig till skolan? Men följ med in så sätter jag på kaffe. Vi kan väl prata om saken.

Kia cyklade sakta från mormor. Inte plats, jojo. Nog kunde Kia lista ut att hon mest skulle vara ivägen hos mormor nu när särbo Örjan skulle bli sambo och flytta in i mormors lilla stuga. Hon cyklade hem till sin bästa kompis Pernilla och fick på nåder sova över på en madrass i väninnans rum.

Kia trampade hem med humöret i botten. Hon hoppade till när en bil plötsligt tutade högt alldeles bakom henne. En mullrande motor hördes, en blankputsad amerikanare gled långsamt upp bredvid henne. Rutan var nervevad och där satt Riffe och flinade, ”Mustang Sally” dunkade inifrån bilen.

– Tjena Kia, läget?

– Skit, bara skit. Får jag åka med en sväng?

Kia ställde cykeln i diket och låste den, hoppade in i bilen och kände hur klumpen i magen släppte när hon pressades mot ryggstödet av bilens ax.

En dag några veckor senare ville mamma prata allvar med Kia. Magnus hade babyjour och var ute med bilen, skulle köra runt med lillebror tills han somnade.

– Jag har hört rykten om dig, Kia, att du är ute med raggargänget. Stämmer det?

Mamma tittade forskande på Kia med en bekymmersrynka i pannan. Hon såg annars fräschare ut än på länge, äntligen hade lillebror blivit av med sin kolik och familjelivet hade blivit riktigt harmoniskt.

Kia tvekade lite.

– Jo, det stämmer. Jag har varit med dom en hel del sen i somras, dom är hur bra som helst.

– Nja, jag har hört något helt annat och det gör mig bekymrad. Jag vill inte att min lilla Kia ska umgås med raggare. Dom både super och slåss, efter vad jag har hört.

– Men, mamma! Riffe är toppen, han är den enda som verkligen har brytt sig om mig sen lillebror föddes.

– Men vi har väl också brytt oss, det har bara varit lite jobbigt ett tag. Jag vill att du sköter skolarbetet så du kommer in på rätt gymnasieprogram nästa år, det duger inte att hänga med raggare. Det måste du lova mig Kia, jag vill inte att du träffar dom där typerna mer.

Kia reste sig långsamt och gick med dröjande steg in i sitt rum, stängde dörren och la sig på sängen. Där låg hon sen och tittade upp i taket, på en liten fuktfläck i ena hörnet.

© Katrina Mann

”Vem bryr sig ” får 2:a priset i novelltävlingen 2008