– Vill du vara snäll och lämna min bostad nu.

– Jag säger bara vad korten berättar, Maria.

– Försvinn ut ur mitt hus!

Jag kippar efter andan, vet inte vad som tagit åt mig. Aldrig tidigare har jag visat en sådan ogästvänlighet mot en främling. Tvärt ställer sig kvinnan upp och börjar stödd mot käppen förflytta sig mot dörröppningen. En gång stannar hon upp och tittar efter mig, men min blick får henne genast att vända sig om och fullfölja sin sorti. Inte förrän hon är ute ur huset och jag ser hennes tragiska gestalt försvinna bort över gårdsplanen börjar mitt hjärta slå långsammare.

– Vem var det där?

Jag svänger runt och upptäcker att Ludvig står bredvid mig med händerna på ryggen. Han har fortfarande sin rock på sig.

– Åh, ingen särskild. Jag var enfaldig nog att tro att jag skulle kunna få reda på någonting om far.

– Men hon kom förstås endast med ledsamma nyheter?

– Ungefär så, ler jag ömsint mot min kloke son.

Han har sin fars näsa och de talar med samma rappa tunga.

– Du borde inte släppa in sådana där sibyllor. Tror du verkligen fortfarande att han är oskyldig till anklagelserna?

– Givetvis, fnyser jag utan att se honom i ögonen. Din far är en redig människa. Han dricker inte och är dessutom prästvigd.

– Så varför blir han då inte rentvådd?

– Det är inte så enkelt, han är inte här och kan förhöras.

– Men om han nu ännu håller av dig så mycket, varför gör han då inte mer för att ni ska kunna leva tillsammans?

– Du vet mycket väl att jag inte har någon möjlighet att resa till Amerika. Dessutom vill jag inte fara ifrån dig och din syster.

Med vana fingrar rättar jag till min hårknut och bestämmer mig för att fly ut i köket.

– Men mor, det ryktas i staden om att han har umgåtts med andra kvinnor.

Jag stannar mitt i steget. Min mun drar reflexmässigt ihop sig och för en sekund sluter jag ögonlocken.

– Sluta upp att tala strunt, Ludvig, du ska inte tro på allt du hör.

Jag slänger ett barskt öga på min son och upptäcker samtidigt att han döljer någonting bakom ryggen.

– Vad är det där? nickar jag i ett tafatt försök att ändra konversationens riktning.

Han tvekar ett ögonblick, osäker på vad jag åsyftar, men tar sedan fram boken och börjar bläddra på måfå mellan de gulnande bladen.

– Det är en kopia av Det går an, säger han sakligt. Fars teorier om det fria äktenskapet är verkligen intressanta.

© Chalotte Ekbom

”En landsförvisad mans hustru” får 1: pris i novellätvlingen 2008