Elin Wallinder, vinnare i dikttävlingen 2015

Elin Wallinder, vinnare i dikttävlingen 2015

Den klassiska frågan, hur känns det?
Det känns självklart jättekul, det var en väldigt fin överraskning. Men det känns också lite läskigt eftersom jag inte är van vid att andra läser det jag skriver.

Berätta lite om din bakgrund som författare:
Jag har alltid skrivit texter i olika former men det har inte varit någonting som jag delat med mig av. I somras läste jag en distanskurs i kreativt skrivande som var väldigt givande. Det har fått mig att våga mer i mitt skrivande och att faktiskt våga ta det på allvar. Vilket är svårt men viktigt om en vill åstadkomma något med det. I framtiden skulle jag vilja läsa fler kurser inom skrivande för att utvecklas som författare.

Vad inspirerar dig?
Jag kan inte säga att det är något speciellt som inspirerar mig när jag skriver. Mina texter tar upp sånt jag funderar över. Det jag tycker är fint eller fult och därför vill berätta om. Ibland kan jag skriva hur mycket som helst, medan det står helt still andra dagar.

Vad är bakgrunden till dikten Livets mening?
När jag tänker på diskussioner kring meningen med livet och liknande existentiella frågor så ser jag bara pretentiösa snubbar i rökiga rum framför mig. Jag ville få fram den bilden och hur förutsägbar den typen av funderingar är. Vad ger det oss, är det inte mer relevant att fundera över varför vi gör som vi gör? Vad får våra handlingar för konsekvenser?

Vad skriver du just nu?
Tidigare har jag skrivit längre sammanhängande texter, som noveller. På senare tid har det dock blivit mer korta texter, som den dikten jag skickade in. Jag har väl en lös tanke om att lyckas få ihop en diktsamling en dag.

Till sist, varför deltog du i SkrivarSidans dikttävling?
Jag skickade in mitt bidrag för att jag tänkte att det skulle vara en kul grej. Men jag tänkte aldrig att jag skulle vinna. Jag såg det mer som ett sätt att få ut mina texter och låta andra läsa det jag skrivit.

Läs den vinnande dikten

En ljudintervju med Elin finns i Poetpodden

© Iréne S Räisänen