Skriv 100 ord om rädsla, är en skrivutmaning alla kan delta i. Rädsla kan vara mycket, stor eller liten. Det spelar ingen roll om det är poesi eller prosa men det ska innehålla exakt 100 ord plus eventuellt titel.
Du skriver/klistrar in texten i en kommentar till den här texten.
Glöm inte bort att kommentera varandras texter!
© Iréne S Räisänen
När jag var liten flicka tog jag min frihet för given. Så hade väl alla det, precis som jag? Frimodigt gick jag till skolan varje morgon. Där fick jag lära mig saker. Jag började inse att världen bestod av så mycket mer än det lilla lugna brukssamhället där jag bodde. Efter hand fattade jag att världen inte var rättvis. Att det fanns djupa orättvisor. Ängslan, rädsla började kännas i magen. Jag fattade med ens att min frihet inte var helig. Jag förstod att jag aldrig fick glömma hur skör friheten är. Jag måste ständigt vara beredd på att återerövra den.
Starkt och insiktsfullt.
Det första som slår emot mig är den speciella doften. Hela min kropp känner såväl igen den. Instinktivt börjar jag få handsvett och körningar i magen. Ångesten är på väg med stormsteg. Jag försöker dra in långa djupa andetag och tänka på något behagligt, men det är stört omöjligt. Önskar mig bort till en plats som är trevligare än just denna, men inget händer. Jag sitter rak i ryggen och tittar på klockan. Det är endast några minuter kvar. Lutar mig mot väggen och blundar. Hoppas på ett mirakel. Hör fotsteg komma närmare mig. Känner en hand på min axel.
Bra gestaltning av rädsla.
Jag är rädd. Rädd för terrorister och ligister, för antagonister och bilister, för satanister, rasister, extremister och egoister. Jag är rädd för mörkrets faror och nattliga maror, rädd för spöken, gastar och andar som vandrar. Min rädsla sträcker sig till tjuvar och banditer, och till vuxna som sviker och smiter. Jag är rädd för att mitt barn ska råka illa ut, för att lyckan har ett slut eller att livet slår bakut. Mina rädslor lurar i alla vrår, de expanderar i takt med att tiden går. Jag är ganska oförberedd på att vara rädd, vill heller vara förberedd. Och orädd.
Stark igenkänning.
Varför har min bild kommit med över viss del av texten? Kan du korrigera det Iréne?
Jag har försökt, Malin.
Bästa jag läst på länge!
Bra rimmat!
Nattsvart
Är den plats du aldrig ville besöka
Som nu har dig fången
Du känner ångesten öka
Nattsvart
Du undrar vad som gick fel
Hur du hamnat här
Du börjar förstå din egen del
Nattsvart
Tomma fickor och tomma rum
Ingen är längre här
Du känner dig riktigt dum
Nattsvart
Stirrande ögon, skakiga händer
Hjärtat slår dig hårt i bröstet
Där står du med sammanbitna tänder
Nattsvart
Broarna du gick på har du bränt
Du står kvar i askan
Denna ensamhet har du aldrig tidigare känt
Nattsvart
Mörkret får dig inte ta
Tyst
Det var ju precis vad alla sa
Inkännande, fin rytm.
Sonen vilar trygg i min famn
när pappan höjer flaskan mot mitt huvud
Sonen vilar trygg i min famn
trots rädslan som klistrar mina läppar mot varann
och rinner som kallvatten ner i min famn
där sonen vilar trygg
när hans pappa krossar flaskan mot byrån
Men jag lutar mig fram
över sonen som vilar trygg i min famn
under regnet av glasskärvor
Mina ben står stadigt vid slaget som följer
för sonen vilar trygg i min famn
men när pappan smäller igen dörren så vaknar han
Men vi ler mot varann
För han vilar ju trygg i min famn
En rädsla i vardagen som alltför många kvinnor och barn känner igen sig i.
I nattens mörker, täcket hårt omstoppat. Foten får absolut inte komma utanför och heller inte handen. Monstret finns under sängen. Vågar inte ropa, vågar knappast andas. Hjärtat slår så högt. Kämpar med tårarna, vågar inte titta men vågar inte heller blunda. Monstret under sängen, i garderoben, bakom dörren, smygandes i hallen. I morgon blir allt bra då ska jag leka bort min rädsla. Skratta, prata, leka och förstå att det som förlamar mig just nu bara är en fånig dröm. Om detta vet jag inget ännu. Inte nu, nu är jag bara förlamad, ensam och fången i denna hemska rädsla.
Bra beskrivet!
Min tolkning av julevangeliet enl. Lukas 2
– Var inte rädda!
Orden ropades ut
när mörkret genomskars
av bländande ljus.
– Var inte rädda!
Små, enkla herdar
på Betlehems ängar
tryggt kan ni vakta era får
– Hör budet om stor glädje
för hela folket!
– Var inte rädda!
Statsministrar och presidenter
– Var inte rädda!
Utrikesministrar och försvarsministrar
– Var inte rädda!
Premiärministrar, kungar
och alla andra regenter
tryggt kan ni leda ert folk
– Var inte rädda!
– Lyssna till budet
om en stor glädje
för hela folket
Kläd av rädslan
Alla ni som styr
– Var inte rädda!
Ge ära till Gud
och fred åt folket
Bra att söka tröst i när vi är rädda.
Snäckan som skallrar
kryp kryper helt inkrupen
håller om stenar
nätet plaskar plötsligt ner
tentakler från alla håll
Wobblande asplöv
faller ner omkullkastat
darr i nervtrådar
dold, kryper blixtsnabbt ihop
ljudlös stum oseende
Knyttet som stelnar
Mårran kommer närmare
har slagit rot. GROR
ner droppar svar magsyra
rymden slukar litet knytt
Dundret från ovan
krevaderna som sprakar
flykt rop skrik skott död
utsuddat vitt ansikte
en kraschad skärva. LIGG NER!
kryper fram igen
nerstupat sidoläge
öppet getingbo
nafsar akilleshälen
kryper in i cellvävnad
utfluget hjärta
adrenalinet pumpar
fly stanna fly
totalförlamad nertystad
inte slå, slå spring iväg
pulsen hackar saktare
nU är det 100 ord 🙂
kryper fram igen
nerstupat sidoläge
öppet getingbo
nafsar akilleshälen
kryper in i cellvävnad
utfluget hjärta
adrenalinet pumpar
fly stanna fly
totalförlamad nertystad
inte slå, slå spring iväg
pulsen hackar saktare
Nu är det 100 ord
Jag vet inte om mitt tillägg för att komma upp till 100 ord finns med så nu sänder jag det de återstående orden
kryper fram igen
nerstupat sidoläge
öppet getingbo
nafsar akilleshälen
kryper in i cellvävnad
utfluget hjärta
adrenalinet pumpar
fly stanna fly
totalförlamad nertystad
inte slå, slå spring iväg
pulsen hackar saktare
Jodå, dem finns med. Bra dikttat!
Rädslan
Är överväldigande för mig
Rädd för att dö ty den har varit min följeslagare och rädslan att
dö nu innan jag har hunnit leva
skrämmer mig in i märgen..rädd för att bli övergiven ensam bortglömd på något hem i en gammal gungstil
Min rädsla är överväldigande att dö ensam bortglömd isolerad på ett hem någonstans i en gammal gungstol. Min rädsla att ej ha fått uppleva kärlekens Magi som tar bort min rädsla från döden den oundvikliga rädslan om döden som är slutet på mitt jordliga liv med sorg tårar runt omkring mig
En insikt som jag antar drabbar oss alla någon gång. Bra skrivet!
Tänkvärda ord om svåra insikter
Rädsla. En mardröm som blir till verklighet. En mardröm man vill vakna upp från. Det förlorade greppet om tryggheten, den långa distansen till lugnet.
Rädslan. Den starka känslan som tar över din kropp och själ, styr dig och kontrollerar dig in i mörkret. Mörkret du inte hittar ut ur.
En obehaglig känsla djupt nergrävd i ditt hjärta.
En känsla, som faktiskt bara är en känsla.
En mardröm man kan välja det ska förbli en mardröm.
Ett förlorat grepp man kan återhämta.
Ett mörker man kan tända ljuset i.
En känsla du kan övervinna med hjälp av din styrka och tro.
Bordet är dukat för två. Idag liksom igår skålar han med tomheten.
Kallt är vattnet som rinner på våra fönster. Kall är jorden när vi lägger oss på den. Våra mardrömmar rymmer ingen luft. Kompakta trycker de ihop varje cell, så att de inte får röra sig, som kroppar ska röra sig. Påträngande släcker de livets värme. De kyler med täthet, rörelsen strängs in av naturens stora materia. Enorma massor. Vattnet och jorden ska vara under oss och under kontroll. Inte i oss, inte runt oss. Inte kvävande. Men de finns i mardrömmarna, som en påminnelse om vart man kommer från, vad man är gjord av och vart man är på väg.
Bildskapande. Bra!
Jag undrar om jag får citera ovanstående för ett eget arbete på en skrivkurs jag går? Jag tyckte det uttryckte vad jag själv vill gestalta i mitt eget skrivande.
Vad exakt vill du citera? Det Nina skrivit?