Tumör av tankar

Tumör av tankar

”Självmord är ingen utväg!”

sa hon till mig

beteendevetaren

eller läste jag orden på hennes aforismkort

på den landstingsägda bokhyllan

 

skit samma

jag var hennes femte patient den dagen

 

jag minns henne som en stork

på ett ben

just på väg att veckla ut vingarna

och flyga ut över rummet

 

själv satt jag längst ut på stolen

med handväskan i knäet

 

det ska gå fort

att läkas

korttidsterapi, 10 samtal

 

”Vad är egentligen en utväg?”

tänkte jag

och CD-skivorna inuti började gå

7 stycken, 28 stycken, 86 stycken

medan jag muntligt svarade på en

skattningstest som högst skulle ta fem minuter

ja, ja, nej, ja, nej

 

är blåögd en utväg

eller

IQ, leverfläck, föräldrar

sommar, jordens rotation,

att äta, spridd cancer, bilolycka

 

jag frågade aldrig

normopaten i mig tog över

var så där vansinnigt normal

så att det var plågsamt

 

slätade över och strök medhårs

log, var trevlig, nickade

när hon sa att jag var bra, duger, kan

 

tänkte jag något annat

var det negativa tankar

fortsatte hon

 

jag minns inte hennes ögon

fast jag satt fastkletad mot stolsitsen

exakt 45 minuter

för innan min blick

nådde hennes irisar

gjorde de en gir

svängde förbi hennes öra

och zoomade in det bräckta ljuset

utanför

 

”Visst är det så!”

höll jag med

en vit lögn till mig själv

socialt smörjmedel till henne

 

sista minuterna var det sammanfattning

hemläxa

ta i hand

 

i dörren nickade jag

dra-åt-helvete-snabbt

utan minsta tanke på självmord

 

© Annamaya Öhlund, Sundsvall

Motivering: Insiktsfull cynism från första till sista bokstaven.