treNära sveper din mantel och du vidrör tinningens spektrum

klockstapels rymd riktar tankarna

där fjärilsvingens mönster broderar altartavlans budskap

 

Nära blåser din nariga andedräkt och jag huttrar i dina spår

böjd att se min själ försvinna

där skepnaden överröstar prismat och dagen är förklädd till natt

 

Nära möter din våg brantens klippa och klockan klämtar tom

jag kan höra min visa stanna

där tystnaden bräcker ljudbojen i bränningens förmultnade zon

 

Nära viskar du mitt namn och målar orden i vitt och svart

du rätar ut mina ljusa lockar

där vingpennan dör ut över paletten och vilar sig in i vingslaget

 

Nära fäster din skugga altarskåpets tilja och solvinden hovrar

den gistna ekan kysser i vågsanden

där andetaget av din spegelbild frostar i timglasets korridor

 

© Anette Rosenberg

”Timglasets korridor” 3:a i SkrivarSidans dikttävling 2010