Pyret inuti

Pyret inuti

 

det där svarta hålet mamma

är det också en plats för mig

 

det där korpfärgade hålet

det svider så ont i mina ögon

 

det svider så ont

 

vi kan sminka avgrunden

fylla det med brokighet

jag ska hämta mina akvareller

 

vi kan måla i regnbågens färger

du får bestämma vilka nyanser du vill

jag kan pensla i rött och i purpur

du får bestämma precis vad du vill

 

jag var inte i lekparken igår som jag sa

jag gick till skogen för att leta efter hålet

det svarta

 

jag tycker inte om skogen mamma

storskogen skrämmer

jag kan inte hitta håligheten

 

pyret skenar i bröstkorgen mamma

 

jag kan inte hitta underjordskulan

är mynningen trögflytande

ett svalg

som lämnar det bottenlösa

åt de huvudlösa

 

jag tycker inte om natten mamma

spöktimmen skrämmer

jag kan inte se ut i intet

 

pyret snörper i magsäcken mamma

 

tycker du om midnattsplädens broderier

du är vaken då

kan du se in i mörkertimmen

utan rädsla för det sotfärgade

 

varför sluter inte din blick om himlapällen

vill du se om universums vakenhet kan bli ljushyad

blek

eller blond

 

kan du spegla dig i vintergatan mamma

jag kan inte se ditt ansikte

månskärans leende avigt på tvären

tandlöst

groteskt

klyver kupolens fönsterglas

sprättar buken likt en pösig pinatakudde

 

jag kan inte urskilja dina anletsdrag

 

varför dricker du kaffet svart

tant Gretas kaffe är alltid ljust

nästan som vanilj

sprättet från sockerbiten prickstänker bordsytan

flisan förintas

i det beckfärgade

 

är John Blund detsamma som kvällsfarbror

vattnar månbelysta vålnader sovande sommarblommor

och godnattpussade knattekinder

 

dansar lakritstrollen osynliga i natten mamma

 

det svider så ont i mina ögon

 

det svider så ont

 

© Anette Rosenberg

3:a i dikttävlingen 2013.
Motivering: En starkt berörande dikt som ur barnets perspektiv tar upp den ångest och rädsla ett barn kan känna.