Någon som inte finns

Någon som inte finns

 

Du sätter dig i solen, ensam

Varje stråle som träffar ditt ansikte

Är ännu ett osynligt slag

Ännu ett hårt ord

Ännu en dag du inte finns

 

Han går själv längs kajen

Han ser fartyg lägga till, ge sig av

Så som han vill göra

Så som han inte kan göra

För att han inte finns

 

Hon var en gammal dam

Som jag mötte på ett tåg

På väg mot ensamheten

Hon sa att dagar inte räknas

Om man inte finns

 

Han som är full i parken

Varje dag, varje natt

Vet kanske inte vad som händer

Eller så ser han allt

Fastän han inte finns

 

Han kör en buss, arbetar heltid

Bor själv, kanske har han en katt

Han undrar en sak:

Ifall han dog, skulle han då verkligen dö?

För finns han alls?

 

En liten flicka, bara ett barn

Ensam på en gunga

Helvetet är en skolgård

Eller var det tvärt om?

Hon finns inte

 

Jag vet vilka de är, vet deras namn

Vet vad de känner, vet vad de vill

När allt kommer omkring,

Så vet jag egentligen alldeles för mycket

För att vara någon som inte finns

 

© Annah Bohman
”Någon som inte finns” får hederspris i SkrivarSidans dikttävlingen 2012