Hon sitter vid dukenHon sitter vid duken

 

Hon sitter vid duken

när gryningen förbereder återkomst.

Fiol och cembalo vidgar rummet

och lustens gyllene apelsin

upphäver tyngdkraften

där den hänger,

omöjligt skön i sin tyngd.

 

Bilderna bearbetas i en utanpårörelse.

Olika lager beskriver konflikt och födelse.

När övervakningen blir ointressant

ökar den, metapoetiskt sett,

med sin undsättande nyckel.

 

Hon sitter där vid duken

med en strimma coelinblått

under ena ögat,

viridiangrönt nära sitt hjärta.

Tiden blir en blå fågel,

redlöst cirklande.

 

Rummet är avståndet

som begränsar närvarons radie,

både i periferin och underförstått.

 

© Bengt O Björklund

”Hon sitter vid duken” har tilldeltas hederspris i SkrivarSidans dikttävling 2012