dag etthundrafyra

dag etthundrafyra

 

knölar under huden

ritar mig inuti dig som ett foster

spiller kaffe över bilden

skavande naglar river

och din rygg

 

you shot me down

dina ögonlock är röda brinnande

handsken runt handen runt

avtrycken kniven

dina ögon under

shot me down

små blodpölar

bang bang

dag etthundrafyra

älskar jag dig nu

 

closure

 

lager på lager av tystnad

sköra skarvar hackar

näktergalar som är galna

mentalt sinnesrubbade

depraverade perverterade inhalerade

stannar stilla

alla dessa sjungande

alla dessa psyksjuka kvinnor

 

vilket skulle bevisas

 

vilket skulle bevittnas

 

ovanför perukerna

våra cancerskallar

kasta maten

och barnen ser ut som småväxta vuxna

 

kastanjer

ka-ka-ka-kastanjerna

klumparna       rullar fötter

liten slampa vinglar kraftigt

rulla runda klumpar till kastanjer

nu ska vi viska

nu ska vi leka

kastanjedjur kastanjefolk kastanjekukar

bruna klumpar

som en svampinfektion /och alla de små fostren

samla fickorna fulla

fulla   fulla   fulla

fittorna fulla

krampa dig /ryckningar /krampar krämpor

kastanjettljud

 

i mina vita nylonstrumpor /blir benen en del av golvet    och

den bruna kappan svävar      kroppen      över marken

 

nästan alla punkter är svaga punkter

jag dricker mycket vatten. Men ännu

mera te. Antagligen alldeles

 

för mycket te. Och jag äter

mina fluortabletter. Varje dag gör

 

jag det. Det känns nog ganska bra, tror jag.

 

”Jag går. Ut. Men snart tillbaka.”

en gång tänker jag att jag kommer göra dig verkligt illa

 

De Stora, i vars böcker jag lägger mina kvitton från pressbyrån

En dag gick jag över gräsmattan.

Där låg en död kråka.

Jag blev så ledsen.

 

© Anna Nygren

”dag etthundrafyra” tilldelades hederspris i SkrivarSidans dikttävling 2012