I dunkla ögonblick faller vinden undan

Där önskan går i skor som aldrig fått fäste

faller vinden undan

Där längtan sträckt sej emot det stumma utan att få gensvar

faller vinden undan

undan i de djupaste djupen

Där ögonblicken aldrig fogats ihop till att bli ögon som möts i glädje

faller vinden undan

Där kusterna spolats rena av hav som berövats sin famn

faller vinden undan

Där Vandrarens fötter mötte jorden utan att jorden gav dem liv

faller vinden undan

Där konstanserna var alltför raka och alltför sakliga för det levande

faller vinden undan

faller vinden undan i de djupaste djupen

Där det inte funnits tillskott av ljus och trygghet

faller vinden undan

Där ensamheten skötte affärerna med gråtarnas isolering av nödvändighet

faller vinden undan

Där allt till slut vände sej inåt som skydd emot världen

faller vinden undan

vid en katts söndertrasade kind när dess huvud sköts isär

av en far som skröt med bedriften

Det är som att alla steg bekräftar undergången

i den vind som faller undan

Den vind som kunnat smeka livet in i barnet

fick ingen chans

Och otydliga märken inne i huset talar om frusenhet, ensamhet, varalöshet

och så faller vinden undan på grund av allt det som inte var

dödad i famnen på

det hårda livet

© Gunnel M Öquist

Fler dikter

Faller vinden undan 2:a i SkrivarSidans lyriktävling 2009

Uppdaterad med SEO och illustration den 24 juni 2018.