ettDet var sommar
det var bara du och jag och vi halsade direkt ur vinet.

Det var sommar och
vi hade upptäckt att burarna hade en dörr
som stod lite öppen om man bara vågade.

Det var sommar och vi möttes på den släta ytan i mitten.

”George W Bush är väl inte mer korkad än vem som helst,”
sa du med lila tänder,
”Jag menar, om det nu är olja som är grejen med Irak, liksom,
hallå, vem vill inte ha billigare bensin?
Markus säger att det är typ jättedyrt nu,
att en halv tank nu kostar typ lika mycket som en hel gjorde
när han tog körkort.”

Det var sommar och din pappas åsikter var på andra sidan gallret
och du viftade kittlande med halvtorra vingar.

”Ja, förfan”
svarade jag och njöt av mammas rynkande ögonbryn (inuti).

Det var sommar och vi pissade prövande revir
vid varje nytt träd vi kunde se
på nätterna rullade vi tätt intill varandra
med skyhöga löften och stjärnprickig himmel
som täcke över våra skavande kroppar.

Det blev höst
och våra träd bytte skepnad
vi plockade bland fallna löv och samlade högar
sorterade
och när kalla vindar började blåsa
kröp vi skamsna tillbaka till gläntade dörrar
där allt och inget var som förr.

Det är vinter, nej mer än så
för vi orkar knappt vinka till varann
genom shoppingcentrets tjockfrostade glas
Och fast du inte ser så mimar jag ändå
för Midvinternattens köld ÄR hård.

Min kära vän, minns du ändå glimmerstjärnor?

Kanske en dag släpper tjälen
och om du vill och jag vågar
kan en vår bli vår.

© Lina Nestor

”Det var du och jag” är vinnare i dikttävlingen 2011