Varför skriva/blogga anonymt?

Varför skriva/blogga anonymt? Många som börjar skriva vill vara anonyma. De flesta skrivarsajterna tillmötesgår det önskemålet men inte vi på SkrivarSidan. Jo, det hände att vi gjorde undantag när skribenten i fråga hade en livssituation som gjorde att hen förföljdes eller hade skyddad identitet. Men vanligen krävde vi att skribentens för- och efternamn skulle stå under varje text.

Ett skäl till det var att det är en påtryckning att ta sitt skrivande på allvar om du står med namn under. Ett annat att det blir ett trevligare debattklimat om ingen är anonym.

Anonyma bloggar
Det finns många bloggar som är mer eller mindre anonyma. Jag tycker det minskar trovärdigheten, men jag kan i viss mån förstå att en del gör. Särskilt de som skriver självutlämnande både om sig själva, familjen, vänner och jobbet. Men det skulle ändå inte vara ett alternativ för mig. Skriver jag något jag inte kan stå för publicerar jag det inte.

Jo, jag har fått en del otrevliga mail och ibland ringer någon i telefonen och tjatar om ”att såna som du inte borde få leva”. Särskilt efter att jag skrivit något som rör HBT-världen eller invandringen. Fast inga dödshot i världen kan stoppa mig från att skriva och låta publicera det jag vill. Det vore att ge efter för de som inte gillar det jag skriver och står för.

Sociala medier
Tonen är ofta hård i dagens debatt, särskilt i sociala medier och i tidningarnas kommentarsfält. För att undvika det borde alla avkrävas för- och efter när de skriver en kommentar. Dessutom borde det framgå att IP-adressen är synlig och kan spåras. Alltid avskräcker det några från att ta till olagligheter som hets mot folkgrupp osv.

Skriver du skönlitterärt finns det inga ursäkter för att vara anonym. Privata texter hör inte hemma inom genren och kritik är något du måste lära dig att inte ta personligt.

Tycker du annorlunda? Skriv en kommentar.

© Iréne S Räisänen

Fler debattinlägg