Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

Just nu läser jag Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen. Det är den sjunde boken i serien om Hammarbypolisen och jag har varit fast från bok ett och väntar alltid otåligt på att nästa del ska komma.

Det finns ett otroligt sug efter deckare och det verkar också skrivas och ges ut deckare i parti och minut. Jag har läst min beskärda del av deckare genom åren och började med Agatha Christies böcker.
När jag läste ”Dolken från Tunis” och faktiskt hade listat ut vem mördaren var innan bokens slut var jag oerhört mallig. Ju äldre jag blev desto högre blev kraven på komplicerade intriger och jag tröttnade på den klassiska deckarupplösningen där alla misstänkta samlas i ett rum och detektiven sedan avslöjar mördaren.

En period gillade jag när det var så våldsamt och psykopatiskt som det bara var möjligt. Numera är jag mer intresserad av det rent psykologiska. Varför blev psykopaten sjuk? Hur tänker han? Vad driver honom?

Carin Gerhardsens första bok om Hammarbypolisen, ”Pepparkakshuset”, kom 2008. Under de sju år som har gått har min smak när det gäller deckare ändrats fram och tillbaka, men hennes böcker har jag inte tröttnat på. Medan jag har läst den senaste har jag börjat fundera över vad det är som gör att hennes böcker har lyckats med det som ingen annan deckare har gjort. Nämligen att ge mig en genomgripande känsla av att jag tycker om den.

När jag säger att jag tycker om en bok, så innebär det att boken får absolut högsta betyg. Jag säger inte att den är bra eller spännande, att den har en driven berättarstil och klatschig dialog. Jag säger att jag tycker om den eftersom den har allt jag vill ha av en bok. Den är varm och mänsklig, spännande och oförutsägbar och författaren har ett bra språk med riklig vokabulär och jag vet att jag kommer att läsa den igen och igen – jag tycker om den!

Carin Gerhardsen frossar inte i blodiga detaljer och det finns heller inte sida upp och sida ned med utdrag ur obducentens rapport. Det är en härlig avsaknad av buttra kommissarier utan social kompetens som får behålla jobbet bara för att de är så himla smarta. De personer som arbetar inom Hammarbypolisen är vanliga människor och deras utseende beskrivs inte mer detaljerat än att jag får en inre bild av dem.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se