Ringens gåta

Ringens gåta. Serien Släkten är historiska romaner skrivna av kvinnliga författare om kvinnor i historien, både verkliga och fiktiva. Den första hette Blandat blod, skrevs av Katarina Mazetti och gavs ut 2008. Efterföljande delar är Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg, Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg, Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter och Drottningkronan av Ingrid Kampås. Den senaste delen har jag precis läst ut, Ringens gåta av Elisabet Nemert.

Ringens gåta handlar om Helena Sigtryggsdotter. Sommaren 1220, vid fem års ålder, är hon med om ett brudrovsförsök av hennes mor och den skräckfyllda upplevelsen. Det gör att hon tappar minnet och minns inte mer än sitt eget förnamn. Hon växer upp hos en ofrälse med familj i anknytning till Julita kloster. Det är inte att avslöja för mycket när jag skriver att hon återvänder till sin familj. Till den mäktiga Bjälboätten som leds av Ingrid Ylva. En stark rättskaffens kvinna som har avskaffat träldomen. Birger Magnusson, en av de autentiska karaktärerna, ä.k. Birger Jarl är Helenas morbror och kung Erik Erikssons (1223-29 samt 1234-50) närmaste man.

Jag tycker om handlingen i boken som utgör en liten del av Sveriges historia. Men det är språket som gjorde att jag, mot slutet, skummade igenom en stor del av texten. Efter att ha försökt sätta fingret på vad det var som störde mig tror jag att det handlade om adverb. För många adverb och adjektiv. Som exempel skriver Elisabet Nemert: “Hon stod lite vid sidan om och betraktade far och son, en återförening med många känslor. Hon noterade också med vilken vördnad Jakobs följeslagare behandlade denne krigare som var Stures son…”. Det är onödigt förtydligande. Jag skulle ha nöjt mig med “…Jakobs följeslagare behandlade honom.”.

Jag har försökt att läsa andra böcker av Elisabet Nemert. Då har jag inte kunnat förklara vad det är jag inte tyckt om, men nu kan jag det och då gör jag det. Bitvis känns inte dialogen trovärdig. Inte skulle väl en frigiven träl uttrycka sig så här: “Kom ihåg att utan dig är vi som bor här på Stockholmen som ett moderlöst barn, som ett skyddslöst lamm utlämnat till ett hungrigt lejon.”?

Eftersom hon är en av författarna i en serie ville jag inte gärna hoppa över hennes bok. Däremot fastnade jag för en poetisk beskrivning av ett missfall som jag tog till mig. Den föregående graviditeten var svår. “Det tycktes som om den själ som tagit boning i hennes kropp alls inte önskade vara där…”.

Jag har alltid tyckt om historia, det passar min läggning som varför-person. De sätter perspektiv på det mesta. Framför allt det faktum att allt ska gå så fort nu för tiden. Om du sms:ar eller mailar och inte får svar inom några minuter eller timmar bli du otålig. Jag har levt så pass länge att jag minns hur det var före IT. Jag minns hur det var att skriva ett vanligt brev, lägga det i kuvert, adressera, frankera och posta för att sedan inte förvänta mig svar på flera dagar. Tänk då hur det var att skriva ett brev som sedan skickades med kurir till häst och kanske även med båt – det tog flera veckor. Perspektiv, gott folk. Perspektiv.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se