På svenska, tack!

På svenska, tack! På 90-talet läste jag ofta engelska böcker och en period läste jag bara engelska. Typiskt mig. Antingen eller, sällan ett vettigt mellanläge. Numera läser jag bara på svenska. Svenska översättningar och svenska författare. Det var när min inre språkvårdande språkpolis föddes och växte sig starkare som jag övergav de engelska böckerna. Jag tyckte och tycker fortfarande att det finns alldeles för många engelska uttryck i vardaglig svenska. Något jag tolkar som att de engelska influenserna är för starka. Svenskan är mitt modersmål och jag vill kunna det bättre än jag kan engelska och därför läser jag bara på svenska.

Det som jag tyckte var knepigast med att läsa på engelska var adjektiv och beskrivande partier. Substantiv och verb är enklare att slå upp i ett lexikon medan adjektiv ofta gav mig känslan av att missa något. Mycket av känslan gick förlorad. Min man Per däremot läser nästan bara på engelska eftersom han upplever det som att något ofta försvinner i en översättning. I somras läste jag ”Under kupolen” av Stephen King som Pär hade läst under originaltiteln ”Under the dome”. Vi diskuterade våra uppfattningar av den och det visade sig att han inte hade snappat upp en avgörande detalj. Nämligen att utomjordingarna hade satt kupolen över staden i samma experimentella syfte som när man bränner myror med ett förstoringsglas. Huvudpersonerna nämnde just detta med förstoringsglaset i första halvan av den över 1000 sidor långa berättelsen. Både Pär och jag är såna där ”varför-personer”: varför (i hela friden) sätter man en kupol över en stad? Då är det himla synd att missa svaret.

Översättningar är en annan stötesten för mig och det är enklare att läsa svenska författare och ”bara” irritera på mig på eventuell dålig svenska än att irritera mig på att någon först har läst det på engelska, men inte lyckats överföra det till bra svenska. När jag läste ”Getingfabriken” hade det välkända uttrycket ”Survival of the fittest” översatts till ”De bäst lämpades överlevnad” (har jag för mig). Det var nära att jag slutade läsa där och det borde jag ha gjort för boken var inte bra. Ett exempel på en suveränt bra översättning är den av ”Dödssynden” som Jadwiga P. Westrup har gjort. Jag behöver inte ha läst boken på engelska för att inse att den har hög kvalité. Hela boken genomsyras av ett gediget arbete. JPW har inte bara översatt utan även anpassat sig till tidsandan.

@ Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se