Jag ska ta mig an en klassiker!

Jag ska ta mig an en klassiker. Eleonor Roosevelt sa att ingen kan få mig att känna mig underlägsen om jag inte själv tillåter det. Jag instämmer. De gånger jag har känt mig underlägsen någon annan har det inte varit till följd av att någon har sagt det direkt till mig. Men hur ska jag hantera känslan av underlägsenhet när det är i förhållande till klassiker inom litteraturen?

Då och då får jag för mig att ”Jag ska ta mig an en klassiker!”. Jag ville veta vad det är som är så pass fantastiskt med ”Anna Karenina” att man kan bokens inledning utantill. Det tog mig 3 veckor att läsa 475 av 864 sidor. Berättelsen var intressant, det ryska var intressant och tidsepoken var intressant. Men jag orkade inte med allt analyserande av känslosvall. Antingen var de så lyckliga att ögonen tårades eller så var de djupt olyckliga och såg ingen mening med att fortsätta leva. Det blev tröttsamt. Det borde ha varit tröttsamt för dem också. För många år sedan försökte jag läsa ”Idioten”, men det blev så rörigt med alla olika namn, smeknamn och familjenamn att hjärnan kortslöt sig. Jag har svårt att komma ihåg namn i vanliga fall…

”Processen” av Kafka var föredömligt tunn, men det hjälpte inte. Det enda ord jag kan beskriva den med är svamlig. Faktiskt. ”Mrs Galloway” och ”Oskuldens tid” lyckades jag inte heller läsa ut. ”Bilbo” av Tolkien har jag lyssnat på flera gånger och den tycker jag om. Jag föredrar den framför ”Sagan om ringen”. När jag försökte läsa Ringen-trilogin själv kom jag bara till hälften av den andra boken. Ungefär där de talande träden kommer in i handlingen. Jag gick fullständigt vilse där och jag har förstått att jag inte är ensam om det.

”Onkel Toms stuga” läste jag i de tidiga tonåren och helt ärligt kommer jag inte ihåg någonting av boken även om känslan av den är positiv. ”Dödssynden” var en av böckerna i ett av ”Jag ska ta mig an en klassiker!” –infallen och den var väldigt bra. Vad förvånad jag blev när jag hade läst ut den och förstått den och tyckte om den. ”Den store Gatsby” var inte heller svår, men varför är den så omtalad? Jane Austen är en av få klassiska författare där jag har läst alla böcker.

Klassikerna får mig att känna mig korkad, men jag vågar erkänna det och jag har svårt att tro att jag är ensam om det. Faktiskt.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se