JK Rowlings vuxendeckare Gökens rop

Gökens rop vuxendeckare av JK Rowling/ Robert Galbraith. Robert Galbraith är pseudonym för JK Rowling. Hon vann mitt hjärta med hjälp av Harry Potter – jag var fullständigt såld. Jag var lite nervös när jag läste Den tomma stolen, som ju är en helt annan genre. För jag ville inte bli besviken, men nervositeten var obefogad. Nu har jag läst hennes klassiska deckare och hon har fortfarande mitt hjärta. Om jag fick välja en författare som jag skulle vilja skriva lika bra som, så är det JK Rowling.

Gökens rop är en klassisk deckare på så sätt att det handlar om ett misstänkt mord och en privatdetektiv som letar efter den skyldige. Man får veta lite om de inblandade och mer om detektiven Cormoran Strike och hans sekreterare Robin Ellacott. Intrigen är inte spektakulär på något sätt och den är befriad från sexgalna psykopater och blodiga slaktscener. Den känns oskyldig och det tycker jag om. Jag har fått för mycket av det andra medan Robert Galbraith återvänder till det enkla, the basics. Ett av tecknen på en stor berättare är att intrigen inte behöver vara bombastisk på något sätt. Författaren kan göra mycket med lite.

Jag läste två recensioner där boken inte hade gjort något större intryck och jag tänkte att de två personerna behöver vidga sina vyer för vad som är spännande. Ge boken en andra chans och läs med andra ögon! Robert Galbraith har ett underbart språk, en rik vokabulär och den lågmälda humorn som är typiskt brittisk och stämmer så väl in med mitt eget sinne för humor. (Ett litet påpekande till den recensent som bara gav boken 1 stjärna i betyg och som undrade var ”gökens rop” kom in. Det finns med i dikten som står att läsa på sidan innan prologen.)

Medan jag läste funderade jag på hur jag skulle klara mig om villkoret för att få läsa ut boken var att jag själv skulle lista ut vem mördaren var. Jag skulle inte ha en chans. Jag har inte förmågan att tänka i intriger eller att spekulera. Den sortens fantasi har jag inte och jag skulle aldrig ge mig på att skriva deckare.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se