Dystopins ödesmättade och desperata stämning

Dystopins ödesmättade och desperata stämning. Dystopi: dyster utopi. Många av böckerna inom den här genren verkar handla om hur människan klarar sig när jorden har gått under en gång för alla. ”Källan” av Catherin Chanter är långt ifrån så dyster utan utspelar sig i som man säger ”en nära framtid”. Anspelningar på musik, böcker och händelser ger en vink om det.

Det har inte regnat i England på tre år. Torka och missväxt breder ut sig på ett sätt som man förknippar med Afrika. Ruth Ardlingly avtjänar ett straff för mordbrand i form av husarrest och får tillbringa tiden i Källan där allt en gång började. Hon vill ta reda på vem som låg bakom hennes barnbarns död ett år tidigare.

Berättelsen varvar nutid med dåtid för att en bit i taget lotsa läsaren (eller som i det här fallet lyssnaren) fram till en uppgörelse. Författaren har inte skiljt dåtid från nutid med hjälp av t.ex. kapitel eller årtal. I stället får man veta det genom att hon använder vissa ord och namn. När det utspelar sig i nutid, när Ruth avtjänar sitt straff i Källan, finns Grabben, Anon och Trean med. Jag gillar det. Som lyssnare måste jag hänga med, men jag blir ändå inte skriven på näsan.

Ruth och hennes man Mark flydde från London och de förhållanden som torkan förde med sig. De köpte Källan. Mark kom från en bondefamilj, längtade tillbaka till den sortens liv och tillsammans med Ruth fick de liv i Källan. Medan den ena gården i trakten efter den andra läggs ned till följd av bristen på regn frodas deras egna grödor tack vare en källa på deras marker. Avundsjuka och misstankar riktas mot Ruth och Mark. Anklagelser om häxeri och magi som drar till sig nyfikna. Och till slut Rosens systerskap som har en feministisk vinkling där män inte har någon plats.

Den här boken är riktigt bra och jag kommer att återvända till den. Den har dystopins ödesmättade och desperata stämning, men utan den deprimerade hopplösheten. Kristina Rådström var en ny upptäckt. När jag hade lyssnat en stund och var säker på att hon höll hela vägen fick jag en endorfinkick. Det känns lyxigt att upptäcka en bra uppläsare!

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se