Corpus delicti

Corpus delicti av Elias Palm. Rättsläkare verkar vara ett intressant yrke. Få fram bevis som ger en förklaring, men att slippa hatta runt som kriminalare behöver göra. Nackdelen är väl karvandet i döda kroppar … ”Corpus delicti” är den första boken av tre om rättsläkare Ella Andersson. Jag lyssnade på den och tyckte att den var ganska bra, tillräckligt för att vilja höra den till slut. Det var Mattias Linderoth som läste och det är en uppläsare som växer. Han blir allt skickligare. Dessutom har han en väldigt behaglig och snäll röst.

När Ella var sex år dog hennes pappa i en brand som också förstörde hennes barndomshem. Trettio år senare köper hon ett ur på en auktionssajt. Uret påminner väldigt mycket om ett som fanns i barndomshemmet. Ett ur som borde ha försvunnit i lågorna. Ella blir både förbryllad och nyfiken och börjar nysta. Samtidigt hittas en kropp som legat begravd i många år och bland bevisföremålen finns föremål som Ella minns från sin barndom. Vem är den döde och hur har föremålen hamnat där?

Elias Palm är själv rättsläkare och det ger bokens huvudperson trovärdighet. Bitvis tycker jag att det blir väldigt rättstekniskt även om jag personligen tycker att det är intressant. Elias Palm har lyckats med konststycket att inte berätta i vilken stad handlingen tar plats. Han nämner inga namn på vare sig restauranger, caféer, landmärken eller sjukhus. Inte ens gator utom när det handlar om Paris. Namnen på karaktärerna avslöjar egentligen ingenting och jag gissade på både Norge och Danmark tills jag Googlade honom och förstod att han är från Sverige. Den här sortens ospecificerade berättarteknik gör att miljöbeskrivningarna är få, men det är ett bra sätt att slippa undan researchen som de flesta författare upplever som ett nödvändigt ont.

Härmed utfärdas en liten spoilervarning! Det finns en intressant parallell i boken som visar att det här med sexualitet är lika känsligt nu som för trettio år sedan. Att människor kan göra vad som helst för att slippa en skandal.

Det finns, som sagt, två böcker till. Jag började lyssna på den andra, men tyckte inte att den var lika bra. Det blev för mycket action över det hela med hemlighetsmakeri och flängande mellan metropoler. Den tredje tänker jag inte ens försöka med. Jag måste ju faktiskt inte lyssna till alla böcker bara för att det är en serie.

© Ewa Sundbäck
www.ewasundback.se