Berättelsen om Arn Magnusson. Jan Guillou har skrivit fyra böcker om Böckerna om Arn Magnusson: Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut och Arvet efter Arn. Berättelserna utspelar sig under en period av ungefär 100 år från Arn Magnussons födelse till hans barnbarn Birger Jarls död 1266. De fiktiva karaktärerna blandas med de verkliga. Arn Magnusson är fiktiv medan till exempel Birger Jarl var en verklig person. Arns stora kärlek Cecilia Algotsdotter är delvis baserad på en verklig person.

Arn Magnussons mor Sigrid såg i en syn att hennes son var ämnad för stora saker och skickade därför iväg honom till ett cistercienserkloster. Där fick han en gedigen utbildning för både kropp och själ. Vid 16 års ålder återvänder han hem och träffar då Cecilia Algotsdotter. Kärleken drabbar dem hårt. Det bär sig inte bättre än att hon blir gravid innan de hunnit gifta sig.

Straffet blir hårt. Arn får avtjäna 20 år som tempelriddare i det Heliga landet medan Cecilia får tillbringa tiden i kloster. Barnet uppfostras av släktmedlemmar. Både Arns och Cecilias tro på sin kärlek till varandra och till Gud gör att de härdar ut. De återförenas och den här gången hinner de gifta sig. Tillsammans bygger de upp Forsvik där utbildning och hantverk ligger till grund för en fredlig tillvaro. Men kampen om kungakronan fortsätter och så småningom bildas det rike som kommer att kallas Sverige.

En lektion i historia på ungefär 70 timmar och det var en ren njutning. Jan Guillou tillhör vad jag kallar ”den gamla skolan”. Han kan verkligen svenska och utnyttjar språkets möjligheter och rikedom. Språket har naturligtvis mycket att göra med tidsperioden för det är förstås annorlunda i böckerna om agent Carl Hamilton. Miljöerna är målande, tydliga, och jag har inga problem att känna historiens vingslag. Dialogerna känns trovärdiga. Jag kan bara fantisera om hur mycket forskning som krävs för att skriva den här sortens gedigna historiska berättelser.

Det är Tomas Bolme som läser samtliga böcker och han gör det så bra. En väldigt behaglig och snäll röst med ett skönt, ganska långsamt tempo. Han har språköra för han klarar av både engelska, tyska och franska. Bolme har blivit en av mina stora favoriter bland uppläsarna.

Berättelsen om Arn Magnusson köper du här

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se